Adjö 2007
Om 5½ timme är år 2007 ett minne blott - ett år av starkt huvudbry, kantat av bekymmer och dilemmor så väl som lycka och djup tillfredsställelse. Det har också vart det utan tvekan det mest dramatiska och händelserika året någonsin, på alla plan.
Jag har under året insett många saker om mig själv och om livets sanna brutalitet. Flytten till Stockholm visade sig vara ett genidrag och min längtan tillbaka eller ånger för mitt handlande är nonexistent, precis som min eventuella ånger eller ångest för verkställda handlingar under årets lopp. Jag vet inte vad elände är, jag vet inte vad fötvivlan är. Jag vet inte vad svaghet är; jag lever i paradiset.
Jag flydde från de osaligas straffort. Mitt senaste besök i hemstaden var ett signum på att så är fallet. Jag minns hur jag stod i morsan och farsans nya lägenhet och tittade mig omkring. Varje gång jag betraktade de halvfärdiga väggarna med sina blanka svarta lister förmörkades mitt sinne av hat mot alla som sagt en sak till mig när de egentligen menade något annat och mot alla som avsiktligt ljugit trots att de visste att sanningen snart nog skulle komma fram; mot alla vidriga brudar som förpestat mitt liv och infekterat praktiskt taget varje liten medmänsklig partikel inom mig; mot alla som lyckats krypa obefläckade genom livet men som bakom sig lämnar spår av förräderi och svek att torka in. Örebro med omnejd kryllar av falska människor som ständigt ler mot dig men som sticker kniven i ryggen på dig så fort du vänder dig om.
"Bra" och "dåligt" finns inte - men jag önskar samtliga läsare av denna blogg ett fröjdefullt nytt år. Vi ses snart igen.
halvgud
Jag har under året insett många saker om mig själv och om livets sanna brutalitet. Flytten till Stockholm visade sig vara ett genidrag och min längtan tillbaka eller ånger för mitt handlande är nonexistent, precis som min eventuella ånger eller ångest för verkställda handlingar under årets lopp. Jag vet inte vad elände är, jag vet inte vad fötvivlan är. Jag vet inte vad svaghet är; jag lever i paradiset.
Jag flydde från de osaligas straffort. Mitt senaste besök i hemstaden var ett signum på att så är fallet. Jag minns hur jag stod i morsan och farsans nya lägenhet och tittade mig omkring. Varje gång jag betraktade de halvfärdiga väggarna med sina blanka svarta lister förmörkades mitt sinne av hat mot alla som sagt en sak till mig när de egentligen menade något annat och mot alla som avsiktligt ljugit trots att de visste att sanningen snart nog skulle komma fram; mot alla vidriga brudar som förpestat mitt liv och infekterat praktiskt taget varje liten medmänsklig partikel inom mig; mot alla som lyckats krypa obefläckade genom livet men som bakom sig lämnar spår av förräderi och svek att torka in. Örebro med omnejd kryllar av falska människor som ständigt ler mot dig men som sticker kniven i ryggen på dig så fort du vänder dig om.
"Bra" och "dåligt" finns inte - men jag önskar samtliga läsare av denna blogg ett fröjdefullt nytt år. Vi ses snart igen.
halvgud
Öl och biljard igår
Igår var det tre dagar av törst som hade genomlidits sedan vi sist lät våra strupar åtnjuta en kall uppfriskande pilsner. Millennium Starköl hade inhandlats dagen innan och vi lät de igår väl smaka. I och med premiäröppningen för min blogg samt den långa tid som uthärdats sedan vi sist ölade ner oss långt ner i skorna, var stämningen på topp. Jag var dagen till ära klädd i skjorta och slips som jag kom i besittning av på julafton.
Vi begav oss, efter ett visst ölintag, mot Fridhemsplan där flertalet krogar åtskilliga gånger emottagit hutlösa summor av oss för en sketen öl. Drack en öl på Theodora innan vi gick vidare över gatan till Biljardpalatset. Där spelades arkadspel samt biljard och jag kunde inte låta bli att dra paralleller till Videobiljarden och Filmhuset i Örebro. Dessvärre hade dom inte världens bästa arkadspel: Smashing Drives.
Melanie fick rejält med pisk i biljardomgången och jag vann tre gånger av tre. Arkadspelen sög dock kuk.
Pengar brändes dessvärre i en rasande takt och nu är man fattig igen. Morsan ska dock sätta in pengar för lite räkningar jag har att betala. Jävla hemförsäkring, jag kommer säkert aldrig få användning för den.
Vi begav oss hur som helst vidare ut i Stockholmsnatten och käkade på McDonald's bland annat. Idag har jag känt mig rätt risig, men det är det värt.
Min syster lånar just nu min lägenhet i Solna så jag bor hos Melanie fram till nyår. Lundsson har för övrigt idag hört av sig och ämnar komma upp till Storstan på nyår. Det vore en ära att få avnjuta en afton tillsammans med honom!
Nyår närmar sig för övrigt, allt kan hända.
halvgud
Vi begav oss, efter ett visst ölintag, mot Fridhemsplan där flertalet krogar åtskilliga gånger emottagit hutlösa summor av oss för en sketen öl. Drack en öl på Theodora innan vi gick vidare över gatan till Biljardpalatset. Där spelades arkadspel samt biljard och jag kunde inte låta bli att dra paralleller till Videobiljarden och Filmhuset i Örebro. Dessvärre hade dom inte världens bästa arkadspel: Smashing Drives.
Melanie fick rejält med pisk i biljardomgången och jag vann tre gånger av tre. Arkadspelen sög dock kuk.
Pengar brändes dessvärre i en rasande takt och nu är man fattig igen. Morsan ska dock sätta in pengar för lite räkningar jag har att betala. Jävla hemförsäkring, jag kommer säkert aldrig få användning för den.
Vi begav oss hur som helst vidare ut i Stockholmsnatten och käkade på McDonald's bland annat. Idag har jag känt mig rätt risig, men det är det värt.
Min syster lånar just nu min lägenhet i Solna så jag bor hos Melanie fram till nyår. Lundsson har för övrigt idag hört av sig och ämnar komma upp till Storstan på nyår. Det vore en ära att få avnjuta en afton tillsammans med honom!
Nyår närmar sig för övrigt, allt kan hända.
halvgud
Bloggen disponibel åt åskådarmassan
De senaste veckorna har jag funderat på huruvida jag ska göra bloggen tillgänglig för allmän beskådan och idag har jag gjort slag i saken och ordnat just detta. De privilegade människor som kunnat läsa min blogg med hjälp av användarnamn och lösenord har visat stor entusiasm inför mitt författande och nu får även vanliga människor möjlighet att njuta av mina skriftliga kompositioner.
Jag vet, att man har mycket större utsikter att vinna människor med det talade än det skrivna ordet och att alla människor av betydelse här på jorden har sin muntliga retorik att tacka för sin framgång. Det skrivna ordet har dock större spridning och de som inte nås av min vackra röst kan härvid ta del av mina tankar.
Grattis.
halvgud
Jag vet, att man har mycket större utsikter att vinna människor med det talade än det skrivna ordet och att alla människor av betydelse här på jorden har sin muntliga retorik att tacka för sin framgång. Det skrivna ordet har dock större spridning och de som inte nås av min vackra röst kan härvid ta del av mina tankar.
Grattis.
halvgud
Bio igår
Jag och Melanie var igårkväll nere vid Kungens Kurva för att avnjuta en biofilm. Vi bestämde oss för "Stranger Inside" med Jodie Foster efter febrilt sökande efter en vettig film på SF:s hemsida. Min intuition och fingertoppskänsla för recensioner och bra filmer visade sig mycket riktigt slå helt rätt och en mycket positiv filmupplevelse förevisades. Det enda negativa var de pubertala barnrumporna bakom oss som applåderade pubertalt och fnissade hysteriskt samt luften i salongen som var under all jävla kritik, det kändes som en bastu.
Jag kunde utan tvekan relatera till denna film och jag kan rekommendera alla läsare av denna blogg att gå och se den!
Jag kunde utan tvekan relatera till denna film och jag kan rekommendera alla läsare av denna blogg att gå och se den!
Julfirande i Örebro
I lördags for jag iväg med tåget mot Örebro för det årligt traditionella julfirandet hos familjen. Det var en avslagen och irriterad familj som åter samlades för att spela teater och vara trevliga. Thérèse, som skulle åka med på samma tåg som jag och bror, fastnade under ett byte i Amsterdam då hennes flyg mot Stockholm var inställt. Istället dök hon upp dagen efter vilket var angenämt.
Det finns inte överdrivet mycket att säga om alltet, men följande har haft ett visst värde: Maten, som var helt fantastisk. Morsan och Thérèse som är så vänliga och mjuka. Julklapparna och pengarna: ett slak summa samt två biobiljetter, en skjorta samt slips, några vantar och en trång mössa.
Jag kände tidigt att jag inte skulle vara långlivad i hemstaden då jag knappt vågade röra mig utomhus. Igår tog jag tåget hem till en glad Melanie som inte kom och mötte mig på stationen. Men det gjorde inget för hon höll på att tvätta och dessutom hade hon städat hela lägenheten.
Igår var jag och Melanie för övrigt på Dovas för att fira min hemkomst och julens förflyktigande. Stora mängder öl inmundigades i sedvanlig ordning och idag har jag känt mig bakis och lite småkrasslig. Desperata försök att boka en biofilm att se ikväll för att fly alltet äger just nu rum.
I övrigt kan konstateras att min kultiverade och tillförlitliga hjärtevän Daniel alltjämt fortsätter att sätta guldkant på min tillvaro med sina spontana och fängslande telefonsamtal när jag som minst anar det. We love you Danny! <3
Det finns inte överdrivet mycket att säga om alltet, men följande har haft ett visst värde: Maten, som var helt fantastisk. Morsan och Thérèse som är så vänliga och mjuka. Julklapparna och pengarna: ett slak summa samt två biobiljetter, en skjorta samt slips, några vantar och en trång mössa.
Jag kände tidigt att jag inte skulle vara långlivad i hemstaden då jag knappt vågade röra mig utomhus. Igår tog jag tåget hem till en glad Melanie som inte kom och mötte mig på stationen. Men det gjorde inget för hon höll på att tvätta och dessutom hade hon städat hela lägenheten.
Igår var jag och Melanie för övrigt på Dovas för att fira min hemkomst och julens förflyktigande. Stora mängder öl inmundigades i sedvanlig ordning och idag har jag känt mig bakis och lite småkrasslig. Desperata försök att boka en biofilm att se ikväll för att fly alltet äger just nu rum.
I övrigt kan konstateras att min kultiverade och tillförlitliga hjärtevän Daniel alltjämt fortsätter att sätta guldkant på min tillvaro med sina spontana och fängslande telefonsamtal när jag som minst anar det. We love you Danny! <3
Jag ger mig av
Om drygt tre timmar måste jag bege mig mot Sundbyberg för att taga tåget mot Örebro. Melankoli...
Var nyss på systemet, helvete vad folk det var. Folk stod och köade utanför tamefan hundra meter! De stängde klockan tre, och öppnar inte igen förrän efter jul.
Igår stod åter superb föda på menyn. Denna gång tillagades hasselbackspotatis med wienerschnitzel och bearniesås, serverat med en underbart kall och frisk sallad. Detta sköljdes sedan ner med öl, och det kunde noteras hur god ölen Millennium är. Den kommer att anskaffas oftare i framtida glasbanksbesök.
Den gastronomiska anrättningen samt den ytterst deliciösa ölen.
Efter inmundigandet av den delikata trakteringen begav vi oss in till mig för ytterligare intag av öl samt en flaska Country Lane jag tidigare införskaffat på Bolaget.
Då Melanie är av åsikten att jag oftast får bestämma var vi skall bege oss efter att vi börjar bli lite glada i hågen, skulle hon få bestämma målet för kvällen: Anchor. Efter en viss stunds köande på Odenplan utanför krogen visade det sig dock att de förfogade över en åldersgräns på 20 år. Vi begav oss istället till Dovas för ett snabbt intag av två Norrlands. Det var ett typiskt Dovas-besök, förutom att det var lite högre ljudnivå än normalt.
Efter förfriskningen på Dovas begav vi oss sedermera hemåt. Vi stannade vid McDonald's där vi intog varsin ostburgare samt en portion pommes som vi delade på. Det smakade riktigt gott, och vi begav oss till tuben där vi av en slump träffade på grann-Fredrik och hans brud som hade vart på KTH och förfriskat sig. Vi tog sällskap med dem hem, ställde in Country Lanen i frysen och hällde upp lite chips som vi så smått började förtära under spännande diskussioner långt in på småtimmarna. Mycket fint avslut på en fin kväll må jag säga.
Och nu - en dusch, en öl, packa lite och därefter bege mig till hemstaden.
Vi granskar våran spegelbild i skyltfönstren i smyg
Å tar ett tåg hem över jul
Runt granen viskas det om dialekt och attityd
Minns du när vi två sprang ner till sjön med skridskor i hand?
Vi gjorde änglar där i snön så långt ut från land
Inte trodde vi väl då att jag skulle ge mig av
Var nyss på systemet, helvete vad folk det var. Folk stod och köade utanför tamefan hundra meter! De stängde klockan tre, och öppnar inte igen förrän efter jul.
Igår stod åter superb föda på menyn. Denna gång tillagades hasselbackspotatis med wienerschnitzel och bearniesås, serverat med en underbart kall och frisk sallad. Detta sköljdes sedan ner med öl, och det kunde noteras hur god ölen Millennium är. Den kommer att anskaffas oftare i framtida glasbanksbesök.
Den gastronomiska anrättningen samt den ytterst deliciösa ölen.
Efter inmundigandet av den delikata trakteringen begav vi oss in till mig för ytterligare intag av öl samt en flaska Country Lane jag tidigare införskaffat på Bolaget.
Då Melanie är av åsikten att jag oftast får bestämma var vi skall bege oss efter att vi börjar bli lite glada i hågen, skulle hon få bestämma målet för kvällen: Anchor. Efter en viss stunds köande på Odenplan utanför krogen visade det sig dock att de förfogade över en åldersgräns på 20 år. Vi begav oss istället till Dovas för ett snabbt intag av två Norrlands. Det var ett typiskt Dovas-besök, förutom att det var lite högre ljudnivå än normalt.
Efter förfriskningen på Dovas begav vi oss sedermera hemåt. Vi stannade vid McDonald's där vi intog varsin ostburgare samt en portion pommes som vi delade på. Det smakade riktigt gott, och vi begav oss till tuben där vi av en slump träffade på grann-Fredrik och hans brud som hade vart på KTH och förfriskat sig. Vi tog sällskap med dem hem, ställde in Country Lanen i frysen och hällde upp lite chips som vi så smått började förtära under spännande diskussioner långt in på småtimmarna. Mycket fint avslut på en fin kväll må jag säga.
Och nu - en dusch, en öl, packa lite och därefter bege mig till hemstaden.
Vi granskar våran spegelbild i skyltfönstren i smyg
Å tar ett tåg hem över jul
Runt granen viskas det om dialekt och attityd
Minns du när vi två sprang ner till sjön med skridskor i hand?
Vi gjorde änglar där i snön så långt ut från land
Inte trodde vi väl då att jag skulle ge mig av
Brak-bjudning i gemytligt sällskap
Igår var det så dags för gourmetmiddagen hos mig och man kan lugnt säga att jullovet firades med pompa och ståt. De finaste råvaror man i sina vildaste av tankar kan föreställa sig anskaffades igår av mig och Melanie på ICA Kvantum i Solna centrum. Potatis, kalvkött, matlagningsgrädde, créme fraiche, chips, öl, Bailyes med mera avnjöts under de kanske finaste omständigheter på flera månader. Jon, som på vår anmodan medbringat en glasform i vilken vi kunna lägga potatisgratängen, var på ett ypperligt bedårande humör och fullkomligt överröste oss med komplimanger och goda vitsord.
Ovan ser vi bilder föreställande Jon som sippar på en kall Sofiero innan maten, den av Melanie påkostade salladen samt det utsökta kött och potatisgratäng som inmundigades under middagen.
Efter att ha intagit all härlig mat i sällskap av Fredrik (min granne) och hans brud, diskade vi och gick in till mig en sväng för ytterliggare inmundigande av öl samt Baileys som jag tidigare anskaffat på Systemet. Vi kollade lite på Youtube-klipp och Jon påannonserade snart att han ämnar åka hem tidigt med anledning av föreläsning tidigt nästa dag. Trots ståndaktiga försök att övertala nämnda person att stanna kvar lite extra och hänga med ut och ta en öl, stod han på sig och tog bussen från Fridhemsplan hem till Lappis. Det var sista gången vi träffades detta året och det var inte utan att det kändes lite sorgmodigt.
Jag och Melanie tar avsked av vår efterföljansvärde och godhjärtade vän.
Efter avskedet drog jag och Melanie vidare ut i Stockholmsnatten med siktet inställt på Anchor. Vi missade dock tunnelbanan med ett par få sekunder och då nästa tåg gick först förrän om 20 minuter bestämde vi oss för att stanna på Fridhemsplan och inta Theodora istället. Det kunde noteras att de hade ett likvärdigt ölpris jämförande med Dovas och dessutom var stället som sådant inte lika smutsigt och pissluktande.
Vi stannade där dryga timmen och åkte sedan hem. Idag har det vart tvätt-fredag och imorgon bär det av mot Örebro för att fira jul. Det känns lite konstigt, men jag har ingen aning om det är positivt eller negativt.
Micke och hans belevade blogg önskar God Jul och ett gott nytt år! Vi ses snart igen!
Theodoras och Dovas kan konkurrera om vem som har snuskigast bekvämlighetsinrättning.
Ovan ser vi bilder föreställande Jon som sippar på en kall Sofiero innan maten, den av Melanie påkostade salladen samt det utsökta kött och potatisgratäng som inmundigades under middagen.
Efter att ha intagit all härlig mat i sällskap av Fredrik (min granne) och hans brud, diskade vi och gick in till mig en sväng för ytterliggare inmundigande av öl samt Baileys som jag tidigare anskaffat på Systemet. Vi kollade lite på Youtube-klipp och Jon påannonserade snart att han ämnar åka hem tidigt med anledning av föreläsning tidigt nästa dag. Trots ståndaktiga försök att övertala nämnda person att stanna kvar lite extra och hänga med ut och ta en öl, stod han på sig och tog bussen från Fridhemsplan hem till Lappis. Det var sista gången vi träffades detta året och det var inte utan att det kändes lite sorgmodigt.
Jag och Melanie tar avsked av vår efterföljansvärde och godhjärtade vän.
Efter avskedet drog jag och Melanie vidare ut i Stockholmsnatten med siktet inställt på Anchor. Vi missade dock tunnelbanan med ett par få sekunder och då nästa tåg gick först förrän om 20 minuter bestämde vi oss för att stanna på Fridhemsplan och inta Theodora istället. Det kunde noteras att de hade ett likvärdigt ölpris jämförande med Dovas och dessutom var stället som sådant inte lika smutsigt och pissluktande.
Vi stannade där dryga timmen och åkte sedan hem. Idag har det vart tvätt-fredag och imorgon bär det av mot Örebro för att fira jul. Det känns lite konstigt, men jag har ingen aning om det är positivt eller negativt.
Micke och hans belevade blogg önskar God Jul och ett gott nytt år! Vi ses snart igen!
Theodoras och Dovas kan konkurrera om vem som har snuskigast bekvämlighetsinrättning.
Anledning att fira
Fyra dagar kvar till jul och anledningarna att fira är många. Förra veckan var jag och gjorde ett HIV-test på ungdomsmottagningen i Solna och idag var jag där för att få provsvar. Det var negativt! Därmed är all min ångest och oro över detta äntligen ur världen en gång för alla. Därutöver är jag nu ledig från skolan fram till 7:e januari. Jag åker hem till gamla Örebro på lördag, osagt hur länge jag stannar än så länge. Beroende på hur timmarna där fortskrider kan jag vara ifrån apträsket redan dagen efter julafton.
Igår smygstartade som bekant jag och Melanie och inmundigade ett par kalla pilsner. De satt fint och i takt med att promillehalten steg ökade lusten att riva av någon klassisk dänga på något ruttet karaoke-hak. Vi hamnade till slut, efter en snabbvisit på Gröne som var fullsmäckat med folk, på Kickis' som dagen till ära inte hade något inträde överhuvudtaget och dessutom förfogade över karaoke-utrustning. Jag framförde Yeah Yeah (Wow Wow) som jag redan på tuben bestämde mig för att köra. Det blev som väntat utomordentlig publikframgång och jag kände mig som den popstjärna jag sannerligen är.
Öl inmundigades hur som helst även där och Melanie drog hem storvinsten på Jack Vegas då hon dubblade en vinst på 20 kronor till 40. Även gammeltanten från Gröne (där det för övrigt var stor årsfinal på Karaoken denna kväll) uppenbarade sig på Kickis och släppte loss lite.
Kicki´s, stället för hela familjen. Nu kommer Melanie protestera och fråga om jag verkligen menar det. Det gör jag inte.
I afton har jag och Melanie bjudit hem ingen mindre än rättskaffens karl; Jon. Vi kommer att i mitt kök bjuda på en grandios kväll med allt från brakmiddag, öl och tilltugg till sällskap och gemytlig stämning. Jag kommer att återkomma i detta bestyr i ett senare inpass.
Igår smygstartade som bekant jag och Melanie och inmundigade ett par kalla pilsner. De satt fint och i takt med att promillehalten steg ökade lusten att riva av någon klassisk dänga på något ruttet karaoke-hak. Vi hamnade till slut, efter en snabbvisit på Gröne som var fullsmäckat med folk, på Kickis' som dagen till ära inte hade något inträde överhuvudtaget och dessutom förfogade över karaoke-utrustning. Jag framförde Yeah Yeah (Wow Wow) som jag redan på tuben bestämde mig för att köra. Det blev som väntat utomordentlig publikframgång och jag kände mig som den popstjärna jag sannerligen är.
Öl inmundigades hur som helst även där och Melanie drog hem storvinsten på Jack Vegas då hon dubblade en vinst på 20 kronor till 40. Även gammeltanten från Gröne (där det för övrigt var stor årsfinal på Karaoken denna kväll) uppenbarade sig på Kickis och släppte loss lite.
Kicki´s, stället för hela familjen. Nu kommer Melanie protestera och fråga om jag verkligen menar det. Det gör jag inte.
I afton har jag och Melanie bjudit hem ingen mindre än rättskaffens karl; Jon. Vi kommer att i mitt kök bjuda på en grandios kväll med allt från brakmiddag, öl och tilltugg till sällskap och gemytlig stämning. Jag kommer att återkomma i detta bestyr i ett senare inpass.
Jullov
Onsdag - och därmed; jullov.
Ingen förtjänar det bättre än jag. Var på pubkvällen som andra klassen hade igår kväll, det var fett grymt. Tonsäkerheten var chockerande, artisteriet imponerande och dess framförande storslaget. Jag har bara ett ord för det: magnifikt! Så bra livemusik hör man bara på Kulturama (hehe, jag låter som en reklamfilm).
Nu när vi dock har jullov har jag passat på att anskaffa mig en viss mängd av den dryck jag gillar mest: öl. Jag och Melanie chillar även om hon måste till skolan imorgon bitti och äta bullar och dricka saft med de andra barnen.
För mig är dock den första terminen på Kulturama slut och jag kan inte annat än att tacka er alla, för allt. Trots att ingen läser det.
Jag gillar er.
Ingen förtjänar det bättre än jag. Var på pubkvällen som andra klassen hade igår kväll, det var fett grymt. Tonsäkerheten var chockerande, artisteriet imponerande och dess framförande storslaget. Jag har bara ett ord för det: magnifikt! Så bra livemusik hör man bara på Kulturama (hehe, jag låter som en reklamfilm).
Nu när vi dock har jullov har jag passat på att anskaffa mig en viss mängd av den dryck jag gillar mest: öl. Jag och Melanie chillar även om hon måste till skolan imorgon bitti och äta bullar och dricka saft med de andra barnen.
För mig är dock den första terminen på Kulturama slut och jag kan inte annat än att tacka er alla, för allt. Trots att ingen läser det.
Jag gillar er.
Middag, glögg och öl
I går var jag och Melle hembjudna på en enastående brakmiddag på Lappis. Vi mötte upp Jon och Elinor och begav oss till näraffären för att anskaffa råvaror till den senare kvällsvarden. Dessvärre är vår ekonomi som bekant allt annat än stabil varför vi istället hade med oss en liten godispåse till Jon bestående av en öl, en cigg och två kinderägg (utan chokladen) som substitut till ekonomisk ersättning. Det hela uppskattades och vi begav oss hem med skinkschnitzel, pommes och bearniesås i bagaget.
Jon hade knappast klätt upp sig inför den stora aftonen. Senare sved nämnda dock om. OBS, bilderna är klickbara.
Jon sittandes på fönsterkarmen i köket, avnjutandes kall sofiero och cigg.
Väl hemma hos Jon satte vi igång med tillredningen av de härliga råvarorna. Det smakade himmelskt, och när vi väl glufsat i oss maten bjöds det på glögg såhär i juletider och därtill åtnjöts åtskilliga folkisar som Jons generösa sinne bjöd på.
Jag och Jon i samspråk.
Efter lite småpratande i goda vänners lag under oerhört gemytlig stämning beslöt vi oss för att sticka ner på stan och ta några öl. Vi anlände till Fridhemsplan för att ta oss till Theodoras som ligger i nära anslutning till Dovas. Det haket visade sig dock vara fullt och samma besked fick vi när vi försökte ta oss in på Dovas. Detta ledde till att vi gick över gatan till Biljardpalatset på andra sidan gatan, vilket visade sig vara en lyckträff. Öl anskaffades för överkomliga 33 kronor och Jon satte sig snart vid Black Jack-bordet för att pröva lyckan i gamblingens värld. Föga förvånande gick han vinnande ur striden och bjöd mig och Melle på varsin öl. Det skall även tilläggas att Biljardpalatset har karaoe på torsdagar vilket gör att ett återbesök inte alls ligger långt borta.
Jon fick framåt kvällen påbättrat självförtroende och passade på att posa lite för mig och Melle när vi satt i baren.
Idag har söndagens bitterljuva rutiner återigen genomlevts. Vaknade bakis, missade tvättiden; hann dock åka en sväng till Lidl och åtnjuta en trevlig måltid hemma hos Jon bestående av spaghetti och delikatessköttbullar. Nu väntar en halv vecka i skolan och därefter, det vi alla längtar till: Jul-lovet!! Det är vi värda!
Jon hade knappast klätt upp sig inför den stora aftonen. Senare sved nämnda dock om. OBS, bilderna är klickbara.
Jon sittandes på fönsterkarmen i köket, avnjutandes kall sofiero och cigg.
Väl hemma hos Jon satte vi igång med tillredningen av de härliga råvarorna. Det smakade himmelskt, och när vi väl glufsat i oss maten bjöds det på glögg såhär i juletider och därtill åtnjöts åtskilliga folkisar som Jons generösa sinne bjöd på.
Jag och Jon i samspråk.
Efter lite småpratande i goda vänners lag under oerhört gemytlig stämning beslöt vi oss för att sticka ner på stan och ta några öl. Vi anlände till Fridhemsplan för att ta oss till Theodoras som ligger i nära anslutning till Dovas. Det haket visade sig dock vara fullt och samma besked fick vi när vi försökte ta oss in på Dovas. Detta ledde till att vi gick över gatan till Biljardpalatset på andra sidan gatan, vilket visade sig vara en lyckträff. Öl anskaffades för överkomliga 33 kronor och Jon satte sig snart vid Black Jack-bordet för att pröva lyckan i gamblingens värld. Föga förvånande gick han vinnande ur striden och bjöd mig och Melle på varsin öl. Det skall även tilläggas att Biljardpalatset har karaoe på torsdagar vilket gör att ett återbesök inte alls ligger långt borta.
Jon fick framåt kvällen påbättrat självförtroende och passade på att posa lite för mig och Melle när vi satt i baren.
Idag har söndagens bitterljuva rutiner återigen genomlevts. Vaknade bakis, missade tvättiden; hann dock åka en sväng till Lidl och åtnjuta en trevlig måltid hemma hos Jon bestående av spaghetti och delikatessköttbullar. Nu väntar en halv vecka i skolan och därefter, det vi alla längtar till: Jul-lovet!! Det är vi värda!
Återbesök till "Mettan"
Igår bestämde sig jag och Melanie, glada i hågen som vi var, att ge det ökända stället Metropol i Sumpan en till chans. Jag hade slagit kvällen med häpnad ordentligt och tog fram den ena överraskningen efter den andra; Danske Fadøl, Norrlands och Mariestad slank ner tillsammans med ett par klassiska Sofiero.
Väl på Mettan var karaoken i full gång och jag slog på stort med tre smäktande sånger till samtliga gästers stora förtjusning.
Jag framför 'It's been a while' av Staind vilket går rakt in i restauranggästernas hjärtan.
Ölen var dyr och för att komma över en Norrlands 0.5:a fick man pröjsa 40 kronor och därtill en illegal kortavgift på tre oförskämda kronor. Något större val hade man ju dock inte om man skulle få fukta strupen och det var bara och betala brottslingarna och dra på mungipan.
Kvällen följdes därefter av det sedvanliga munhuggandet och diskussion fördes hela vägen hem och ända ner i sängen. I morse vaknar jag av att Melanie hamrar hårt på tangenterna och spelar genomträngande gapig tonkonst. Vi har nu tämligen nyligen åtnjutit en frukost bestående av en toast och ett zinkpiller vilket sköljdes ner med kall och god juice.
Kvällen har allt att erbjuda och efter att ha inspirerats av mönstergille Charles Manson går det inte att förneka att man är lite såmsugen på att göra inbrott i någon halvrisig 7-Eleven butik. Jon har emellertid hört av sig och inbjudit mig och kurtisanen hem till honom på storartad kvällsvard. Förmodat kött och krispig pommes kommer att tillredas och öl kommer att inmundigas. Undertecknad skall dock inte förneka att han i skrivande stund sippar på en kall Sofiero.
Jag återkommer i detta ärende och meddelar hur kvällen fortskred!
halvgud
Väl på Mettan var karaoken i full gång och jag slog på stort med tre smäktande sånger till samtliga gästers stora förtjusning.
Jag framför 'It's been a while' av Staind vilket går rakt in i restauranggästernas hjärtan.
Ölen var dyr och för att komma över en Norrlands 0.5:a fick man pröjsa 40 kronor och därtill en illegal kortavgift på tre oförskämda kronor. Något större val hade man ju dock inte om man skulle få fukta strupen och det var bara och betala brottslingarna och dra på mungipan.
Kvällen följdes därefter av det sedvanliga munhuggandet och diskussion fördes hela vägen hem och ända ner i sängen. I morse vaknar jag av att Melanie hamrar hårt på tangenterna och spelar genomträngande gapig tonkonst. Vi har nu tämligen nyligen åtnjutit en frukost bestående av en toast och ett zinkpiller vilket sköljdes ner med kall och god juice.
Kvällen har allt att erbjuda och efter att ha inspirerats av mönstergille Charles Manson går det inte att förneka att man är lite såmsugen på att göra inbrott i någon halvrisig 7-Eleven butik. Jon har emellertid hört av sig och inbjudit mig och kurtisanen hem till honom på storartad kvällsvard. Förmodat kött och krispig pommes kommer att tillredas och öl kommer att inmundigas. Undertecknad skall dock inte förneka att han i skrivande stund sippar på en kall Sofiero.
Jag återkommer i detta ärende och meddelar hur kvällen fortskred!
halvgud
Dovas och god mat
I onsdags, när vi äntligen lyckats tillförskansa oss lite pengar trots skrala försök att låna pengar via de ökända SMS-lånesidorna, kände jag och Melanie att vi behövde fukta struparna. Vi begav oss till stället som dessvärre har fått utkonkurrera Gröne på sistone med anledning av dess förmånliga priser på öl (och Grönes skamlösa prishöjning) - Dovas. Efter de första inmundigats bestämde vi oss för att sticka över till Gröne ändå för att åtnjuta dess karaoke. Spontana som vi är stannade vi dock i Hornstull för att bege oss till Söderport och fortsätta ölandet där. Det nedgångna plejset hade dock stängt förstås och vi fick vänta på bussen som skulle ta oss tillbaka till Dovas. Vi kom dit till slut och lyckades komma över några till förfriskande pilsner.
Så här glad var jag över att få komma till Dovas igen.
Igår var jag därför i rysligt uselt skick och fick vara hemma hela dagen. Senare på kvällen dock lät jag min kreativa sida komma till uttryck i köket. Tandoorikyckling med ris, serverat med currysås stod på menyn. Det smakade som väntat helt fantastiskt och vi åt upp alltihop (trots att det stod på förpackningen att kycklingen skulle räcka till fyra personer).
Grannens föga inbjudande undfägnad såg inte lika inspirerande ut. Melanie tyckte det var så fascinerande att hon tog ett kort på fiskhuvudet.
Både Melanie och jag njöt i fulla drag av den gastronomiska anrättningen.
Idag är det för övrigt fredag och jag har knappt befunnit mig i skolan på hela veckan. Vart hemma och tagit det lugnt istället, tagit hand om mig själv (och druckit lite öl). Har känt mig rätt krasslig den senaste veckan men nu känns det som att jag äntligen är helt återställd. Jag drog en rejäl rövarvals i skolan om att jag har en infektion i halsen och käkar pencillin. Emma informerade mig då om att man inte får dricka sprit medan man käkar sådant knark. Jag förklarade att det väl är självklart att jag inte gör det och att jag är väl medveten om att man inte ska blanda medicin med alkohol innan jag utbrast: Vad fan, tror ni jag är värsta alkisen eller?
Ingen besvarade frågan.
Så här glad var jag över att få komma till Dovas igen.
Igår var jag därför i rysligt uselt skick och fick vara hemma hela dagen. Senare på kvällen dock lät jag min kreativa sida komma till uttryck i köket. Tandoorikyckling med ris, serverat med currysås stod på menyn. Det smakade som väntat helt fantastiskt och vi åt upp alltihop (trots att det stod på förpackningen att kycklingen skulle räcka till fyra personer).
Grannens föga inbjudande undfägnad såg inte lika inspirerande ut. Melanie tyckte det var så fascinerande att hon tog ett kort på fiskhuvudet.
Både Melanie och jag njöt i fulla drag av den gastronomiska anrättningen.
Idag är det för övrigt fredag och jag har knappt befunnit mig i skolan på hela veckan. Vart hemma och tagit det lugnt istället, tagit hand om mig själv (och druckit lite öl). Har känt mig rätt krasslig den senaste veckan men nu känns det som att jag äntligen är helt återställd. Jag drog en rejäl rövarvals i skolan om att jag har en infektion i halsen och käkar pencillin. Emma informerade mig då om att man inte får dricka sprit medan man käkar sådant knark. Jag förklarade att det väl är självklart att jag inte gör det och att jag är väl medveten om att man inte ska blanda medicin med alkohol innan jag utbrast: Vad fan, tror ni jag är värsta alkisen eller?
Ingen besvarade frågan.
Sjuk, soft tisdag
Allt är bäcksvart, det kändes som världens slut
En evig depression, det här är enda vägen ut
Förlåt, jag är inte lika stark längre
Vi älskade varann, vi kan inte bara va vänner
Vill inte finnas utan dig min ängel så farväl
Det stannar mellan oss, det blir bäst så här
Fan vad man mått dåligt i sina dar.
Har dragit på mig en irriterande förkylning och bestämde mig igår för att dra direkt efter pianolektionen. Bestämde mig senare att jag är hemma idag med vilket blev ett riktigt bra beslut. En softare morgon får man leta efter. Det är kul hur man uppskattar detta nu, när man tidigare spytt galla på just sådana här situationer.
Har ätit en halvrisig frukost, borsta t tänderna, ringt till Melanie som vid 10 alltjämt låg i den förbannade sängen och drönade. Satte mig lite förstrött och kollade igenom lite gamla dagböcker från 2005. Och som sagt, fyfan vad man mått piss. Det är mycket intressant att läsa mina dåvarande analyser och slutsatser av företeelser och fenomen i livet. Det är också intressant att läsa vilket litet ynkligt och tragiskt kryp jag var; så oerfaren, så ovetande. Så blåögd, så förbannat verklighetsfrämande och lättlurad! Jag blir förbannad över mitt eget godtrogna lynne men samtidigt glad över det erfarenheten lärt mig, eller rättare sagt - det Ni lärt mig. Radikala problem kräver radikala lösningar tänkte jag en gång i tiden (och tänker fortfarande) och förmodligen kräver också sovande människor ett knytnävsslag i ansiktet för att vakna. Och med jämna mellanrum måste en sund, fascistisk åsikt framföras, för att väcka människor.
Just nu har jag ganska tråkigt. Och inte har man någon att prata med på MSN heller, det som förr var så lättillgängligt. Kanske borde ragga upp lite tidsfördriv någonstans så man för fan har något att göra när man absolut inte har något att sysselsätta sig med. Hur ofta har det för övrigt hänt sedan jag flyttade till Storstan? Tror jag ska sticka ner till Solna och låna lite böcker, samtidigt kanske passa på att lämna tillbaka de jag redan lånat. Först ut att föräras av min fokuserade blick blir förmodligen Varat Och Tiden av Martin Heidegger. Verkar vara ett synnerligen intressant litterärt verk.
Har konsert på Skansen lör-sön. Det suger fett, ångrar djupt att jag tackade ja till det erbjudandet som pajasarna i andra klassen tackade nej till och överlade på oss. Var på Skansen igår och provade kläder, vi ska nämligen ha sekelskifts-kläder på oss när vi sjunger. Jag såg ut som en sann gentleman i de där paltorna och kände mig som en riktig 1800-tals medelklass-man också. Jag kunde se mig själv komma hem till kärringen efter jobbet och smiska och slå henne för att hon inte hade maten serverad på bordet. Bara tanken på lite klassiska 1800-tals-värderingar väckte vilddjuret inom mig till liv och jag var tvungen att tänka på något annat när jag stod där framför de två brudarna som också var utklädda till sekelskifts-damer.
Klassfesten verkar för övrigt vart precis så där halv-rolig som jag hade väntat mig den. Inga överaskningar, inga fylleligg, inga oväntade utsvängningar eller vomeringar på köksbordet. Bara den vanliga jävla klassen, lite smått förfriskad och lite mer frispråkig än vanligt. De hade kört "jag har aldrig"-leken och föga förvånande uppdagades sexuella bravader från olika slinkor, men ingenting chockerande avslöjades.
Helvete vad jag saknar mina gamla Lunarstorm-bloggar. Det hade säkert tagit åratal att spara ner alla, men idag önskar jag ändå att jag hade gjort det. De gamla inläggen från 2000 var visserligen intetsägande och ofta helt värdelösa men man kunde ändå följa min andliga utveckling från desperat pojke till desperat man. Tänker framför allt på filosofiska mästerverk som "Om förlorad kärlek", "Kommunistsvin", "Klippkanten närmar sig" m fl. Först- och sistnämnda var ena riktiga chef-d'oeuvre, författade under ett visst intag av cannabis. Tur att jag åtminstone har Tumult-inläggen kvar samt de dagböcker jag skrev för mig själv, internt på datorn. De är bra mycket mer frispråkiga än jag någonsin hade vågat vara i det offentliga rummet, och de anteckningarna tackar jag i efterhand mig själv för. Jag kommer aldrig glömma mina tre olika lägenheter i Örebro där jag i mångt och mycket bildade mig mina första tankar som senare skulle komma att utgöra min världsbild.
Att söka in på Kulturama var det bästa jag gjort och jag tackar mig själv för det. Jag kan dock i efterhand inte sluta tänka på hur jag orkade gå omkring i 3 år efter studenten utan att göra ett smack. Det var sån sanslös waste of time och waste of life. Jag ville bara en sak, och fars ständiga motarbetande av min vilja och ständiga ändlösa struntprat om vad livet går ut på gjorde inte direkt saken bättre. Jag är så förbannat less på honom, hur jag än försökt sedan jag fyllde typ tio år går det inte att tycka om honom. Haha, snacka om att ha misslyckats som farsa. Nåväl, han är inte värd annat än mitt förakt så jag spiller inga tårar för det.
Nu funderar jag på att ta en dusch och koppla ner lite, börjar få ont i kroppen av den förbannade datorn. Ska ringa och väcka haggan istället.
halvgud
En evig depression, det här är enda vägen ut
Förlåt, jag är inte lika stark längre
Vi älskade varann, vi kan inte bara va vänner
Vill inte finnas utan dig min ängel så farväl
Det stannar mellan oss, det blir bäst så här
Fan vad man mått dåligt i sina dar.
Har dragit på mig en irriterande förkylning och bestämde mig igår för att dra direkt efter pianolektionen. Bestämde mig senare att jag är hemma idag med vilket blev ett riktigt bra beslut. En softare morgon får man leta efter. Det är kul hur man uppskattar detta nu, när man tidigare spytt galla på just sådana här situationer.
Har ätit en halvrisig frukost, borsta t tänderna, ringt till Melanie som vid 10 alltjämt låg i den förbannade sängen och drönade. Satte mig lite förstrött och kollade igenom lite gamla dagböcker från 2005. Och som sagt, fyfan vad man mått piss. Det är mycket intressant att läsa mina dåvarande analyser och slutsatser av företeelser och fenomen i livet. Det är också intressant att läsa vilket litet ynkligt och tragiskt kryp jag var; så oerfaren, så ovetande. Så blåögd, så förbannat verklighetsfrämande och lättlurad! Jag blir förbannad över mitt eget godtrogna lynne men samtidigt glad över det erfarenheten lärt mig, eller rättare sagt - det Ni lärt mig. Radikala problem kräver radikala lösningar tänkte jag en gång i tiden (och tänker fortfarande) och förmodligen kräver också sovande människor ett knytnävsslag i ansiktet för att vakna. Och med jämna mellanrum måste en sund, fascistisk åsikt framföras, för att väcka människor.
Just nu har jag ganska tråkigt. Och inte har man någon att prata med på MSN heller, det som förr var så lättillgängligt. Kanske borde ragga upp lite tidsfördriv någonstans så man för fan har något att göra när man absolut inte har något att sysselsätta sig med. Hur ofta har det för övrigt hänt sedan jag flyttade till Storstan? Tror jag ska sticka ner till Solna och låna lite böcker, samtidigt kanske passa på att lämna tillbaka de jag redan lånat. Först ut att föräras av min fokuserade blick blir förmodligen Varat Och Tiden av Martin Heidegger. Verkar vara ett synnerligen intressant litterärt verk.
Har konsert på Skansen lör-sön. Det suger fett, ångrar djupt att jag tackade ja till det erbjudandet som pajasarna i andra klassen tackade nej till och överlade på oss. Var på Skansen igår och provade kläder, vi ska nämligen ha sekelskifts-kläder på oss när vi sjunger. Jag såg ut som en sann gentleman i de där paltorna och kände mig som en riktig 1800-tals medelklass-man också. Jag kunde se mig själv komma hem till kärringen efter jobbet och smiska och slå henne för att hon inte hade maten serverad på bordet. Bara tanken på lite klassiska 1800-tals-värderingar väckte vilddjuret inom mig till liv och jag var tvungen att tänka på något annat när jag stod där framför de två brudarna som också var utklädda till sekelskifts-damer.
Klassfesten verkar för övrigt vart precis så där halv-rolig som jag hade väntat mig den. Inga överaskningar, inga fylleligg, inga oväntade utsvängningar eller vomeringar på köksbordet. Bara den vanliga jävla klassen, lite smått förfriskad och lite mer frispråkig än vanligt. De hade kört "jag har aldrig"-leken och föga förvånande uppdagades sexuella bravader från olika slinkor, men ingenting chockerande avslöjades.
Helvete vad jag saknar mina gamla Lunarstorm-bloggar. Det hade säkert tagit åratal att spara ner alla, men idag önskar jag ändå att jag hade gjort det. De gamla inläggen från 2000 var visserligen intetsägande och ofta helt värdelösa men man kunde ändå följa min andliga utveckling från desperat pojke till desperat man. Tänker framför allt på filosofiska mästerverk som "Om förlorad kärlek", "Kommunistsvin", "Klippkanten närmar sig" m fl. Först- och sistnämnda var ena riktiga chef-d'oeuvre, författade under ett visst intag av cannabis. Tur att jag åtminstone har Tumult-inläggen kvar samt de dagböcker jag skrev för mig själv, internt på datorn. De är bra mycket mer frispråkiga än jag någonsin hade vågat vara i det offentliga rummet, och de anteckningarna tackar jag i efterhand mig själv för. Jag kommer aldrig glömma mina tre olika lägenheter i Örebro där jag i mångt och mycket bildade mig mina första tankar som senare skulle komma att utgöra min världsbild.
Att söka in på Kulturama var det bästa jag gjort och jag tackar mig själv för det. Jag kan dock i efterhand inte sluta tänka på hur jag orkade gå omkring i 3 år efter studenten utan att göra ett smack. Det var sån sanslös waste of time och waste of life. Jag ville bara en sak, och fars ständiga motarbetande av min vilja och ständiga ändlösa struntprat om vad livet går ut på gjorde inte direkt saken bättre. Jag är så förbannat less på honom, hur jag än försökt sedan jag fyllde typ tio år går det inte att tycka om honom. Haha, snacka om att ha misslyckats som farsa. Nåväl, han är inte värd annat än mitt förakt så jag spiller inga tårar för det.
Nu funderar jag på att ta en dusch och koppla ner lite, börjar få ont i kroppen av den förbannade datorn. Ska ringa och väcka haggan istället.
halvgud
Debilitet hos gamla galenpannor
Nu är inte nämnda person sanktionerad att läsa min blogg, men eftersom hon skriver de mest stolliga saker om mig, vore jag dum om jag inte åtminstone internt kommenterade det.
"Lilla människa. Jag vet inte vad det är du gör. Jag hoppas du försöker finna dig själv någonstans i ditt eget kaos men tyvärr tror jag inte att det är det", kungör hon självbelåtet på sin blogg, och jag har svårt att hålla mig för skratt. Liten människa? "Mitt eget kaos"? Hon slänger sig verkligen med fraser som om hon hade en aning om hur saker och ting ligger till! Hela texten är dock totalt verklighetsfrånvänd och vettlös, i klassisk Sanna-anda. För korten på bordet -- jag kanske inte mår bäst av alla människor på hela jorden men jag befinner mig inte i kaos, och skulle man definiera min nuvarande livssituation som sådan så beror det inte på dig.
"Jag tror du gör allt för att förtränga mig, förtränga hur ont jag gör. Förtränga vad det är du egentligen gjort mig. Jag hoppas för din egen framtid att du själv förstår vad du gjort mot andra människor. Jag hoppas att du förstår vad du gjort mig."
Vad JAG gjort dig? Jag har inte gjort dig ett dugg. Du sade helt plötsligt upp vår vänskap i somras, trots att det lilla sms som du misstolkade inte ens hade med dig att göra. Så vad har jag gjort mig skyldig till? Att bli förbannad när du plötsligt hör av dig som gubben-i-lådan och tror att allt ska bli bra? Du trodde verkligen att jag skulle bli glad över att du hör av dig, och komma krypandes till dig? Hur fan kan få ihop det?!
Jag har inte gjort dig någonting, och jag har inte gjort någon annan någonting heller. Däremot har jag blivit utsatt för upprepade själsliga förbrytelser och övergrepp och har därför valt att inte längre ha kontakt med vissa människor. Jag vet att du har svårt att acceptera och förstå det eftersom du är i behov av andra egocentriska, tråkiga, inrutade, gapiga idioter men jag har för länge sedan lämnat det primitiva osäkra ap-stadiet. Jag står över allt det där sedan länge och behöver ingen annan än mig själv.
Om Du tycker att jag gjort dig något, kanske du skulle tänkt en extra gång innan du blockade mig från all kontakt som om jag vore en trasdocka, vilken som helst. Det om något var kränkande -- att bli behandlad så respektlöst.
Pamfletten fortsätter i samma osammanhängande, förvirrade anda:
"Du flyr, från dig. För du hatar dig, du hatar åsynen av dig själv samtidigt som du älskar dig. Du älskar att hata dig och du hatar att älska dig. Och det är det som är felet med dig, du tillhör idévärlden som liksom den gamla filosofen Platon. Du är oföränderlig, det är inte jag. Jag är sinnevärlden, jag är på riktigt. Det är patetiskt att blocka bloggen. För jag vet, jag vet. Att du är rädd för att jag ska få det bekräftat, det jag redan vet. Jag var den som höll dig samman. Och du dödade mig."
Som synes är detta bara dumheter tagit från ingenstans, förmodligen sprunget ur djup ångest och saknad. Jag behöver inte dig, jag har aldrig behövt dig -- du är den som hela tiden sett mig som en krycka att stötta dig emot. Till skillnad från dig har jag lärt mig att klara mig utan människor; jag har lärt mig att det inte går att lita på dem och jag har vant mig vid det. Jag utvecklar inget destruktivt beroende för någon -- I'm trough with it, jag är känslomässigt nollställd inför det sociala skådespelet och jag bryr mig inte längre. Folk har utnyttjat mig färdigt men du kommer, precis som de andra imbecillerna, aldrig att lära dig av dina misstag.
Jag vann, vinner och jag kommer att vara allas segerherre även i framtiden -- så sant som det är skrivet. Jag kommer aldrig att ge efter, jag kommer aldrig krypa till dig. Det är du själv som försatt dig i denna situation och du har bara dig själv att skylla -- jag har ingenting att känna ånger eller ångest över.
I stand up - you fall - BANG!
halvgud
"Lilla människa. Jag vet inte vad det är du gör. Jag hoppas du försöker finna dig själv någonstans i ditt eget kaos men tyvärr tror jag inte att det är det", kungör hon självbelåtet på sin blogg, och jag har svårt att hålla mig för skratt. Liten människa? "Mitt eget kaos"? Hon slänger sig verkligen med fraser som om hon hade en aning om hur saker och ting ligger till! Hela texten är dock totalt verklighetsfrånvänd och vettlös, i klassisk Sanna-anda. För korten på bordet -- jag kanske inte mår bäst av alla människor på hela jorden men jag befinner mig inte i kaos, och skulle man definiera min nuvarande livssituation som sådan så beror det inte på dig.
"Jag tror du gör allt för att förtränga mig, förtränga hur ont jag gör. Förtränga vad det är du egentligen gjort mig. Jag hoppas för din egen framtid att du själv förstår vad du gjort mot andra människor. Jag hoppas att du förstår vad du gjort mig."
Vad JAG gjort dig? Jag har inte gjort dig ett dugg. Du sade helt plötsligt upp vår vänskap i somras, trots att det lilla sms som du misstolkade inte ens hade med dig att göra. Så vad har jag gjort mig skyldig till? Att bli förbannad när du plötsligt hör av dig som gubben-i-lådan och tror att allt ska bli bra? Du trodde verkligen att jag skulle bli glad över att du hör av dig, och komma krypandes till dig? Hur fan kan få ihop det?!
Jag har inte gjort dig någonting, och jag har inte gjort någon annan någonting heller. Däremot har jag blivit utsatt för upprepade själsliga förbrytelser och övergrepp och har därför valt att inte längre ha kontakt med vissa människor. Jag vet att du har svårt att acceptera och förstå det eftersom du är i behov av andra egocentriska, tråkiga, inrutade, gapiga idioter men jag har för länge sedan lämnat det primitiva osäkra ap-stadiet. Jag står över allt det där sedan länge och behöver ingen annan än mig själv.
Om Du tycker att jag gjort dig något, kanske du skulle tänkt en extra gång innan du blockade mig från all kontakt som om jag vore en trasdocka, vilken som helst. Det om något var kränkande -- att bli behandlad så respektlöst.
Pamfletten fortsätter i samma osammanhängande, förvirrade anda:
"Du flyr, från dig. För du hatar dig, du hatar åsynen av dig själv samtidigt som du älskar dig. Du älskar att hata dig och du hatar att älska dig. Och det är det som är felet med dig, du tillhör idévärlden som liksom den gamla filosofen Platon. Du är oföränderlig, det är inte jag. Jag är sinnevärlden, jag är på riktigt. Det är patetiskt att blocka bloggen. För jag vet, jag vet. Att du är rädd för att jag ska få det bekräftat, det jag redan vet. Jag var den som höll dig samman. Och du dödade mig."
Som synes är detta bara dumheter tagit från ingenstans, förmodligen sprunget ur djup ångest och saknad. Jag behöver inte dig, jag har aldrig behövt dig -- du är den som hela tiden sett mig som en krycka att stötta dig emot. Till skillnad från dig har jag lärt mig att klara mig utan människor; jag har lärt mig att det inte går att lita på dem och jag har vant mig vid det. Jag utvecklar inget destruktivt beroende för någon -- I'm trough with it, jag är känslomässigt nollställd inför det sociala skådespelet och jag bryr mig inte längre. Folk har utnyttjat mig färdigt men du kommer, precis som de andra imbecillerna, aldrig att lära dig av dina misstag.
Jag vann, vinner och jag kommer att vara allas segerherre även i framtiden -- så sant som det är skrivet. Jag kommer aldrig att ge efter, jag kommer aldrig krypa till dig. Det är du själv som försatt dig i denna situation och du har bara dig själv att skylla -- jag har ingenting att känna ånger eller ångest över.
I stand up - you fall - BANG!
halvgud
Lackar mot jul
Jaha jaha... *sippa lite uppsluppet på en kall Sofiero som blev över från i fredags*
Blogg igen! Beklagar, har verkligen velat skriva länge men bristen på bilder och tid har fått mig att vänta ända till denna naturligt melankoliska och bitterljuva söndag. En del har hänt sedan sist men inte något särskilt egentligen. Så långt som det är är så långt som det går och det blir till ett sår av timmar och år.
Det var klassfest igår, hos Boel. Jag gav blanka fan i det, tyckte hela idén sög. Dock var det minst sagt ett begränsat anhang som delade min åsikt, och jag var den enda som stannade hemma. Skyllde på att jag var sjuk, vilket till viss del också var sant. Faktum är att jag än är lite dåsig och ynklig. Jaja, vem bryr sig? Jag är säker på att jag hade mycket roligare än de där dagsländorna - titta bara på den här bilden:
Ja, jag säger då det!
Något mänskligt avfall har förstört lampan i ena hissen och nu vågar jag inte åka i den. Det är jobbigt, måste trycka iväg den när de kommer och vänta på den andra hissen.
I fredags bestämde oss jag och Melanie för att testa något nytt i krogväg. Vi drog till Metropol i Sumpan, vilket vi bittert fick ångra. Reklamen om en halv liter öl för 25:- var falsk, den kostade 44. Melanie köpte två, men någon stötte till henne så den ena gick sönder. Den ersattes inte heller, så det blev en öl för 88 spänn. Vi avvek tämligen omgående därifrån, varefter vi till slut hamnade på PapaGallos. Det kändes okey, av någon anledning kan man alltid lita på Papa.
Jag känner just nu att jag har väldigt dåligt flyt i texten och jag vet heller inte vad jag ska skriva. Jag känner enormt stor press på mig eftersom jag inte skrivit blogg på länge att verkligen göra braksuccé. Jag vetifan om jag skulle vilja kalla denna blogg det, men vi får se vart det barkar.
Sitter och lysnar på Bon Jovi samtidigt som tvätten tvättas just nu där nere. Jag har numer en sådan där IKEA-kasse för jag och Melanie var på IKEA i fredags. Vi anskaffade två glas och två te-koppar, ett knivset, en lampa samt ett skoställ. Lampan har dock endast inneburit problem hittils, varken jag eller Melanie begriper hur vi ska få den att fungera. Jon har dock lovat att komma och ordna upp det hela snarast.
Det barkar mot jul, och det med blandade känslor. Negativa sådana framkallas vid tanken på att tvingas bege sig mot Örebro igen men bortsett från det känns det helt okej.
Jag gillar julen och det har jag nog fan alltid gjort. Jag gillar maten och den känslosamma, medmänskliga atmosfären. Jag gillar att få träffa min syster igen och att få emotta gåvor från familjen. Det är gött, det.
Jag är förbannat trött på den moderne dårfinkens trendaktiga åsikter som pissar på julen. Julen är ju religös! Ja, oj vad religös den är. Det kan ju inte finnas en enda unge som har en aning om varför vi firar jul, och vad spelar det för roll? Det är ju en tradition, vilken som helst. Och därtill, vad skulle vara fel med att den är religös? Religion ligger också i skottsiktet i dagens dekadenta Sverige med dess än mer dekadenta invånare. En trendaktig fluga är vad det är -- detta hets mot julen och så länge folk inte med tydliga, tunga och genuina argument kan förklara varför de tycker som de gör är jag den första att tillåta mig själv att gapskratta.
Sen är det en annan sak att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och att det råder viss köp-hets av allehanda meningslösa materialistiska prylar som ingen behöver, men detta har inte heller med julen i sig att göra. Ingen tvingar någon att köpa någonting -- för mig skulle julen gärna betyda att man inte ger varandra någonting utan bara delar med sig av sin kärlek och värme. Gud skulle säkert bli jätteledsen om han såg ner på jorden och hur folk sprang omkring helt hysteriska, letandes efter den perfekta julklappen...
Jag slutar skolan den 19:e vilket fan inte är så långt från dags datum, faktum är att det ju imorgon blir nästa vecka. Den 22:a beger jag mig sedermera mot fosterbygden.
Jag har nu för övrigt bytt lösenord på min blogg igen, för att se hur många som hör av sig och undrar vad det är för nytt pass. Än så länge är det bara två personer som läser min blogg. Och det känns fint det!
Jag försöker tänka efter för att se om jag kommit underfund om något banbrytande på sistone -- om livet eller om mig själv. Jag kommer inte på något just nu men jag är också helt övertygad om att jag kommer vara av en annan uppfattning efter nästa öl.
Melanie skrev en gång att om hon inte skriver, så känns det inte som hon utvecklas (eller något sådant). Och jag kunde inte mer än att hålla med. Om jag inte skriver känner jag mig helt tom inombords och om jag inte gjorde detta skulle jag knappt veta vem jag själv är. Ibland när jag skriver och har bra flyt formulerar jag saker som jag knappt själv visste; mitt författande tar fram undermedvetna tankar inom mig. Och jag ser ofta de saker som jag skrivit som konstverk: jag kan ibland sitta och läsa (eller kunde, när jag fortfarande kunde tillgå dem) mina texter om och om igen och tänka för mig själv: genialt. Det fanns också en gång i tiden människor som inspirerade mig till att hela tiden förbättras, så jag behövde knappt kämpa något själv för att utvecklas.
Och vilka stunder i livet vore värda att leva för, om inte tillfällen som detta?
Impuls, spontanitet, snabba beslut och modet att våga kasta sig ut gör livet värt att leva! Jag menar inte att ett 80-årigt drogrus är att eftersträva, jag tror verkligen att man kan göra någonting större av sin existens. Vissa människor känner samma sak. Dom inbillar sig att man kommer leva för alltid. GUD kommer komma ner och rädda dom, dom har inte alls slösat bort sina liv. Fy fan vad patetiskt, verkligen att fly från sitt ansvar över det egna livet.
Nåväl!
Jag ska inte stjäla er tid mer än nödvändigt, men jag har så svårt att sluta skriva när jag inte har något som helst annat att göra. Sitter och lyssnar på supersångaren Ola, mycket Am F C G. :D
En polare skickade här om dagen ett litet pack med gamla låtar jag gjort, låtar som sedan länge legat långt bak i mitt huvud. Oförglömliga dunderhits som Back in the 80's, Matter of Time, min cover av Var ska vi sova inatt m fl. Det slår mig när jag så här 2-3 år senare avnjuter dem, att jag hade bra mycket sämre sångteknik på den tiden. Och inte konstigt är det heller, jag har aldrig brytt mig ett smack om sångteknik. Jag är den typiska personen som alltid ratat Fame factory och Idol just för att det liknar en jävla karaoke-tävling. Jag har verkligen sett mitt kall som något högre än det, ty jag kände att vilken idiot som helst kan lära sig sjunga grymt med rätt teknik. Och så är det ju faktiskt. Men min skapande kraft, min förmåga och gåva att bringa saker till existens är alltid det som jag sett ska leda mig framåt.
Dock måste man anpassa sig, och jag älskar att sjunga. Det är roligt, så jag tänker fortsätta med det och utveckla mitt artistiska sinne. Sedan får det bli som det blir...
Nåja, jag ska inte sno er tid mer.
Jag avslutar med en bild på evige pop-guden Jimmy Jansson.
Blogg igen! Beklagar, har verkligen velat skriva länge men bristen på bilder och tid har fått mig att vänta ända till denna naturligt melankoliska och bitterljuva söndag. En del har hänt sedan sist men inte något särskilt egentligen. Så långt som det är är så långt som det går och det blir till ett sår av timmar och år.
Det var klassfest igår, hos Boel. Jag gav blanka fan i det, tyckte hela idén sög. Dock var det minst sagt ett begränsat anhang som delade min åsikt, och jag var den enda som stannade hemma. Skyllde på att jag var sjuk, vilket till viss del också var sant. Faktum är att jag än är lite dåsig och ynklig. Jaja, vem bryr sig? Jag är säker på att jag hade mycket roligare än de där dagsländorna - titta bara på den här bilden:
Ja, jag säger då det!
Något mänskligt avfall har förstört lampan i ena hissen och nu vågar jag inte åka i den. Det är jobbigt, måste trycka iväg den när de kommer och vänta på den andra hissen.
I fredags bestämde oss jag och Melanie för att testa något nytt i krogväg. Vi drog till Metropol i Sumpan, vilket vi bittert fick ångra. Reklamen om en halv liter öl för 25:- var falsk, den kostade 44. Melanie köpte två, men någon stötte till henne så den ena gick sönder. Den ersattes inte heller, så det blev en öl för 88 spänn. Vi avvek tämligen omgående därifrån, varefter vi till slut hamnade på PapaGallos. Det kändes okey, av någon anledning kan man alltid lita på Papa.
Jag känner just nu att jag har väldigt dåligt flyt i texten och jag vet heller inte vad jag ska skriva. Jag känner enormt stor press på mig eftersom jag inte skrivit blogg på länge att verkligen göra braksuccé. Jag vetifan om jag skulle vilja kalla denna blogg det, men vi får se vart det barkar.
Sitter och lysnar på Bon Jovi samtidigt som tvätten tvättas just nu där nere. Jag har numer en sådan där IKEA-kasse för jag och Melanie var på IKEA i fredags. Vi anskaffade två glas och två te-koppar, ett knivset, en lampa samt ett skoställ. Lampan har dock endast inneburit problem hittils, varken jag eller Melanie begriper hur vi ska få den att fungera. Jon har dock lovat att komma och ordna upp det hela snarast.
Det barkar mot jul, och det med blandade känslor. Negativa sådana framkallas vid tanken på att tvingas bege sig mot Örebro igen men bortsett från det känns det helt okej.
Jag gillar julen och det har jag nog fan alltid gjort. Jag gillar maten och den känslosamma, medmänskliga atmosfären. Jag gillar att få träffa min syster igen och att få emotta gåvor från familjen. Det är gött, det.
Jag är förbannat trött på den moderne dårfinkens trendaktiga åsikter som pissar på julen. Julen är ju religös! Ja, oj vad religös den är. Det kan ju inte finnas en enda unge som har en aning om varför vi firar jul, och vad spelar det för roll? Det är ju en tradition, vilken som helst. Och därtill, vad skulle vara fel med att den är religös? Religion ligger också i skottsiktet i dagens dekadenta Sverige med dess än mer dekadenta invånare. En trendaktig fluga är vad det är -- detta hets mot julen och så länge folk inte med tydliga, tunga och genuina argument kan förklara varför de tycker som de gör är jag den första att tillåta mig själv att gapskratta.
Sen är det en annan sak att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle och att det råder viss köp-hets av allehanda meningslösa materialistiska prylar som ingen behöver, men detta har inte heller med julen i sig att göra. Ingen tvingar någon att köpa någonting -- för mig skulle julen gärna betyda att man inte ger varandra någonting utan bara delar med sig av sin kärlek och värme. Gud skulle säkert bli jätteledsen om han såg ner på jorden och hur folk sprang omkring helt hysteriska, letandes efter den perfekta julklappen...
Jag slutar skolan den 19:e vilket fan inte är så långt från dags datum, faktum är att det ju imorgon blir nästa vecka. Den 22:a beger jag mig sedermera mot fosterbygden.
Jag har nu för övrigt bytt lösenord på min blogg igen, för att se hur många som hör av sig och undrar vad det är för nytt pass. Än så länge är det bara två personer som läser min blogg. Och det känns fint det!
Jag försöker tänka efter för att se om jag kommit underfund om något banbrytande på sistone -- om livet eller om mig själv. Jag kommer inte på något just nu men jag är också helt övertygad om att jag kommer vara av en annan uppfattning efter nästa öl.
Melanie skrev en gång att om hon inte skriver, så känns det inte som hon utvecklas (eller något sådant). Och jag kunde inte mer än att hålla med. Om jag inte skriver känner jag mig helt tom inombords och om jag inte gjorde detta skulle jag knappt veta vem jag själv är. Ibland när jag skriver och har bra flyt formulerar jag saker som jag knappt själv visste; mitt författande tar fram undermedvetna tankar inom mig. Och jag ser ofta de saker som jag skrivit som konstverk: jag kan ibland sitta och läsa (eller kunde, när jag fortfarande kunde tillgå dem) mina texter om och om igen och tänka för mig själv: genialt. Det fanns också en gång i tiden människor som inspirerade mig till att hela tiden förbättras, så jag behövde knappt kämpa något själv för att utvecklas.
Och vilka stunder i livet vore värda att leva för, om inte tillfällen som detta?
Impuls, spontanitet, snabba beslut och modet att våga kasta sig ut gör livet värt att leva! Jag menar inte att ett 80-årigt drogrus är att eftersträva, jag tror verkligen att man kan göra någonting större av sin existens. Vissa människor känner samma sak. Dom inbillar sig att man kommer leva för alltid. GUD kommer komma ner och rädda dom, dom har inte alls slösat bort sina liv. Fy fan vad patetiskt, verkligen att fly från sitt ansvar över det egna livet.
Nåväl!
Jag ska inte stjäla er tid mer än nödvändigt, men jag har så svårt att sluta skriva när jag inte har något som helst annat att göra. Sitter och lyssnar på supersångaren Ola, mycket Am F C G. :D
En polare skickade här om dagen ett litet pack med gamla låtar jag gjort, låtar som sedan länge legat långt bak i mitt huvud. Oförglömliga dunderhits som Back in the 80's, Matter of Time, min cover av Var ska vi sova inatt m fl. Det slår mig när jag så här 2-3 år senare avnjuter dem, att jag hade bra mycket sämre sångteknik på den tiden. Och inte konstigt är det heller, jag har aldrig brytt mig ett smack om sångteknik. Jag är den typiska personen som alltid ratat Fame factory och Idol just för att det liknar en jävla karaoke-tävling. Jag har verkligen sett mitt kall som något högre än det, ty jag kände att vilken idiot som helst kan lära sig sjunga grymt med rätt teknik. Och så är det ju faktiskt. Men min skapande kraft, min förmåga och gåva att bringa saker till existens är alltid det som jag sett ska leda mig framåt.
Dock måste man anpassa sig, och jag älskar att sjunga. Det är roligt, så jag tänker fortsätta med det och utveckla mitt artistiska sinne. Sedan får det bli som det blir...
Nåja, jag ska inte sno er tid mer.
Jag avslutar med en bild på evige pop-guden Jimmy Jansson.
Spelning på Tullen igår
I tisdags ringde någon snubbe från Tullkrogen, där jag tidigare spontant givit hals och spelat lite. De ville att jag skulle köra ett solo-race nästkommande lördag, vilket var igår, och jag var inte sen med att tacka helhjärtat ja till detta.
Tullkrogen hade slagit på stora trumman och inför den framstående kvällen satt upp stora plakat med mitt namn illustrerat av en bild på mig.
Trots att jag informerat otaliga människor om min trubadurkväll dök ingen upp. Herman skulle till Örebro, Jon skulle på Lumpen-reunion, Nille var på 25-årsfest och bror julbakade. Men men, det hindrade inte mig från att göra storartad braksuccé med min gitarr och bedårande sång.
Sporadisk kontakt med erfarne kungen Nille fördes under kvällen i försök att få ordning på den förbannade tekniken.
Tullkrogen och dess gelikar gjorde allt annat än ett storartat och professionellt intryck. Emma, som jobbar på Tullen, som placet också kallas, gav tummen upp när jag frågade om jag kunde komma och soundchecka kl 13 på dagen. När jag kom dit fick jag veta att det inte går bra och att jag istället skulle komma en halvtimme tidigare och soundchecka på kvällen istället. På telefon hade jag fått veta att jag skulle börja köra omkring 21.30. När jag väl anländer, drygt en halvtimme sen, så finns ingen PA-utrustning framme och jag får veta att jag måste "vänta" till efter 22. Framåt halv elva bär de slapphänta imbecillerna in PA-utrustningen, micstativ och så vidare. Värt att notera här är också att vid mitt besök på dagen fick veta att de inte förfogade över någon michållare, men att han lovade att köpa en. Eftersom mitt förtroende för dem då var tämligen avslaget, bad jag Melanie springa ner till Jam och köpa en. Mycket riktigt var ingen michållare med i bilden och jag fick använda den som Melanie köpt för 40 hutlösa kronor.
Covers såväl som egna låtar framfördes på bästa tänkbara manér.
Ingen av de som jobbade under kvällen visste någonting om hur PA'n fungerade. Jag fick med mina relativt begränsade kunskaper styra upp det bäst det gick vilket resulterade i att gitarrljudet lät alldeles distat och allmänt fucked up. Viss assistans från Nille erhölls också. Jag genomförde hur som helst spelningen, dock hoppade jag över några låtar (bland annat min egenhändigt producerade Tullkrogen-låt). När allt kom omkring förde dock detta med sig ännu en erfarenhet och dessutom bjöds vi på en hel del öl. Jag fick beröm för min sånginsats efteråt och en av de som jobbar där sa att jag gärna får komma dit igen, fast med ett band. Det vill jag också. Om det finns några grymma gitarrister, basister och trummisar där ute som lyder min minsta vink och låter mig styra bandet med järnhand, hör av er. Jag lovar er att vi kommer bli framgångsrika!
Efterfesten på Gallos rockade fett. Här ser vi mig bjuda på mig själv till en förmodad Gessle-låt. Värt att notera här var också att Melanie yppade den något för att vara henne kontroversiella åsikten att hon anser Per Gessle förfoga över en sexig röst.
Efteråt hade vi fått smak på ölen och vi kände oss mer törstiga. Vi gick förbi ett par ställen runt Skanstull men bestämde oss för att köra en klassiker: Pappa Gallos. Det var mycket trevligt, och för första gången på länge bestod inte kvällen av en enda konflikt. Personalen på Gallos är verkligen trevliga. De ger ett personligt bemötande -- åtminstone snubben som brukar ta våra beställningar. Gubben bakom disken är en idiot. Framåt halv två begav vi oss hemåt med taxi. Jag var rätt packad, men minns att han spelade Patrik Isakssons låt "Hos dig är jag underbar" på hög volym.
Idag är det söndag och det har vart en riktig bakis-söndag. Mycket slöande i sängen framför TV'n och senare stundar förtärande av köttfärssås och spaghetti-rester följt av chips och dip. Och sist men inte minst julmust.
Det är för övrigt 1:a advent idag och morsan berättade över telefon att hon tappat bort adventsljusstaken som vi haft i alla år. Jag tror att jag har min jag fick någonstans, men jag vet inte var. Eller så har den försvunnit i flytten. Om jag hittar den kan jag ställa in den i köket hemma hos mig så den kan sprida lite julglädje, det behöver nog de lobotomerade, misstänksamma och bittra kretinerna iförda pyjamasar som där huserar.
Tullkrogen hade slagit på stora trumman och inför den framstående kvällen satt upp stora plakat med mitt namn illustrerat av en bild på mig.
Trots att jag informerat otaliga människor om min trubadurkväll dök ingen upp. Herman skulle till Örebro, Jon skulle på Lumpen-reunion, Nille var på 25-årsfest och bror julbakade. Men men, det hindrade inte mig från att göra storartad braksuccé med min gitarr och bedårande sång.
Sporadisk kontakt med erfarne kungen Nille fördes under kvällen i försök att få ordning på den förbannade tekniken.
Tullkrogen och dess gelikar gjorde allt annat än ett storartat och professionellt intryck. Emma, som jobbar på Tullen, som placet också kallas, gav tummen upp när jag frågade om jag kunde komma och soundchecka kl 13 på dagen. När jag kom dit fick jag veta att det inte går bra och att jag istället skulle komma en halvtimme tidigare och soundchecka på kvällen istället. På telefon hade jag fått veta att jag skulle börja köra omkring 21.30. När jag väl anländer, drygt en halvtimme sen, så finns ingen PA-utrustning framme och jag får veta att jag måste "vänta" till efter 22. Framåt halv elva bär de slapphänta imbecillerna in PA-utrustningen, micstativ och så vidare. Värt att notera här är också att vid mitt besök på dagen fick veta att de inte förfogade över någon michållare, men att han lovade att köpa en. Eftersom mitt förtroende för dem då var tämligen avslaget, bad jag Melanie springa ner till Jam och köpa en. Mycket riktigt var ingen michållare med i bilden och jag fick använda den som Melanie köpt för 40 hutlösa kronor.
Covers såväl som egna låtar framfördes på bästa tänkbara manér.
Ingen av de som jobbade under kvällen visste någonting om hur PA'n fungerade. Jag fick med mina relativt begränsade kunskaper styra upp det bäst det gick vilket resulterade i att gitarrljudet lät alldeles distat och allmänt fucked up. Viss assistans från Nille erhölls också. Jag genomförde hur som helst spelningen, dock hoppade jag över några låtar (bland annat min egenhändigt producerade Tullkrogen-låt). När allt kom omkring förde dock detta med sig ännu en erfarenhet och dessutom bjöds vi på en hel del öl. Jag fick beröm för min sånginsats efteråt och en av de som jobbar där sa att jag gärna får komma dit igen, fast med ett band. Det vill jag också. Om det finns några grymma gitarrister, basister och trummisar där ute som lyder min minsta vink och låter mig styra bandet med järnhand, hör av er. Jag lovar er att vi kommer bli framgångsrika!
Efterfesten på Gallos rockade fett. Här ser vi mig bjuda på mig själv till en förmodad Gessle-låt. Värt att notera här var också att Melanie yppade den något för att vara henne kontroversiella åsikten att hon anser Per Gessle förfoga över en sexig röst.
Efteråt hade vi fått smak på ölen och vi kände oss mer törstiga. Vi gick förbi ett par ställen runt Skanstull men bestämde oss för att köra en klassiker: Pappa Gallos. Det var mycket trevligt, och för första gången på länge bestod inte kvällen av en enda konflikt. Personalen på Gallos är verkligen trevliga. De ger ett personligt bemötande -- åtminstone snubben som brukar ta våra beställningar. Gubben bakom disken är en idiot. Framåt halv två begav vi oss hemåt med taxi. Jag var rätt packad, men minns att han spelade Patrik Isakssons låt "Hos dig är jag underbar" på hög volym.
Idag är det söndag och det har vart en riktig bakis-söndag. Mycket slöande i sängen framför TV'n och senare stundar förtärande av köttfärssås och spaghetti-rester följt av chips och dip. Och sist men inte minst julmust.
Det är för övrigt 1:a advent idag och morsan berättade över telefon att hon tappat bort adventsljusstaken som vi haft i alla år. Jag tror att jag har min jag fick någonstans, men jag vet inte var. Eller så har den försvunnit i flytten. Om jag hittar den kan jag ställa in den i köket hemma hos mig så den kan sprida lite julglädje, det behöver nog de lobotomerade, misstänksamma och bittra kretinerna iförda pyjamasar som där huserar.
