Jag ger mig av

Om drygt tre timmar måste jag bege mig mot Sundbyberg för att taga tåget mot Örebro. Melankoli...

Var nyss på systemet, helvete vad folk det var. Folk stod och köade utanför tamefan hundra meter! De stängde klockan tre, och öppnar inte igen förrän efter jul.

Igår stod åter superb föda på menyn. Denna gång tillagades hasselbackspotatis med wienerschnitzel och bearniesås, serverat med en underbart kall och frisk sallad. Detta sköljdes sedan ner med öl, och det kunde noteras hur god ölen Millennium är. Den kommer att anskaffas oftare i framtida glasbanksbesök.


Den gastronomiska anrättningen samt den ytterst deliciösa ölen.

Efter inmundigandet av den delikata trakteringen begav vi oss in till mig för ytterligare intag av öl samt en flaska Country Lane jag tidigare införskaffat på Bolaget.

Då Melanie är av åsikten att jag oftast får bestämma var vi skall bege oss efter att vi börjar bli lite glada i hågen, skulle hon få bestämma målet för kvällen: Anchor. Efter en viss stunds köande på Odenplan utanför krogen visade det sig dock att de förfogade över en åldersgräns på 20 år. Vi begav oss istället till Dovas för ett snabbt intag av två Norrlands. Det var ett typiskt Dovas-besök, förutom att det var lite högre ljudnivå än normalt.



Efter förfriskningen på Dovas begav vi oss sedermera hemåt. Vi stannade vid McDonald's där vi intog varsin ostburgare samt en portion pommes som vi delade på. Det smakade riktigt gott, och vi begav oss till tuben där vi av en slump träffade på grann-Fredrik och hans brud som hade vart på KTH och förfriskat sig. Vi tog sällskap med dem hem, ställde in Country Lanen i frysen och hällde upp lite chips som vi så smått började förtära under spännande diskussioner långt in på småtimmarna. Mycket fint avslut på en fin kväll må jag säga.



Och nu - en dusch, en öl, packa lite och därefter bege mig till hemstaden.

Vi granskar våran spegelbild i skyltfönstren i smyg
Å tar ett tåg hem över jul
Runt granen viskas det om dialekt och attityd
Minns du när vi två sprang ner till sjön med skridskor i hand?
Vi gjorde änglar där i snön så långt ut från land
Inte trodde vi väl då att jag skulle ge mig av

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0