Minnen från en svunnen tid

Det slog mig nyss, en liten portion ågren gjorde inträde för alla missade bloggar sedan jag raderade mitt Lunarstorm-konto. Alla dessa eviga mästerverk. Alla dikter och poetiska mästerverk, alla berättelser, tankar och funderingar - ja, jag hade ett helt liv på mitt Lunarkonto och nu har jag raderat alltet.
Fast vad är det jag egentligen jag raderat? Jo, min historia. Helt plötsligt känns det helt okej att det inte finns längre - jag förlikas med Örebrotiden liksom jag förlikades med hundskiten som fastnade under skon under min vandring mot sinnesfriden.

Och med ännu större rätt raderades alltet ty jag är en annan människa nu. Jag är större, starkare, oantastlig. Hundra gånger mer kreativ och tusen gånger mer inspirerad. Jag behöver inte det där längre, det finns ingen korrelering mellan dåtid och dagens läge.

Föga förvånande har mängder av nya människor den sista månaden tillkommit i mitt liv. Eller rättare sagt -- en hel drös av nya människor har totalt ersatt det gamla. Det gamla finns inte längre, det är utsuddat och totalt slaget sönder och samman. Örebro dog, till förmån för Stockholm. Jag flydde byn, för stan. Och jag begriper inte för mitt liv varför jag inte gjorde detta tidigare. Snacka om att slösa bort sin tid och sitt liv! Jag antar att jag är som jag alltid varit. Feg och betänksam.


Precis som väntat, förändrade sig allting.

Och faktum är att jag ännu inte riktigt kan förstå det. Det känns som någon slags psykotisk lång dröm där jag snart kommer vakna upp i sovrummet på Hjalmar bergmans väg på eftermiddagen, slentrianmässigt gå upp och kolla posten, göra frukost och glo på TV...
Men det är ingen dröm! Det är min underbara verklighet.

För jag trivs verkligen i Stockholm. Det måste vara världens vackraste stad.
Och just de människor som jag hoppades på att få dela mitt liv med, tillhör nu mitt livs kärntrupp.

Dessutom får jag gå på världens bästa skola, Kulturama. Det är verkligen en utbildning värt pengarna och för er som funderar på att utbilda er inom något estetiskt yrke kan jag varmt rekommendera er att söka! Lärarna är fantastiska, möjligheterna enorma och människorna i övrigt, i de flesta fall jävligt vänliga och trevliga.


Jag hade en bild av hur allting skulle bli, som jag fick i samma stund som jag fick beskedet att jag kommit in på utbildningen. Det har besannats och förärats och förgyllts med guldramar och serpentiner: jag älskar mitt liv! Jag älskar att ha något att göra, att vara upptagen; att komma hem efter en hård och arbetsam men oh så lärorik och sund dag i skolan, totalt stekt. Att däcka i sängen tidigt på kvällen och sedan vakna upp, redo för nya tag! Jag älskar att på fredagskvällen (typ nu) ta ett gäng öl för att belöna sig själv och ha kul. Visserligen har man i stort sett kul hela tiden i skolan, men just för att det är SKOLA och "obligatoriskt" så... Ja, ni som känner mig vet att jag är allergisk mot allt som är nödtvunget och inte minst skolan som jag hatat hela mitt liv. Men detta är självvalt, då är det en annan sak... jag har bara lite svårt att lägga vikten vid det.

Imorgon åker jag in till Örebro för att styra upp diverse grejer. På söndag bär det av till Nille för umgänge, musik-kreerande etc. Jag ska insupa känslan av de otaliga gitarrerna, och studion, där hits efter hits spelas in dagligen.

Varför då så frispråkig denna afton?
Jo, det är fredag, jag är inne på min tredje öl och jag sitter underbart nog ensam i min studentlya och lyssnar på Varning på Stan. Kan man ha det bättre? Inte konstigt att man är lycklig när allting går ens väg.

Och ja, här sitter man på fredagen av fylld av känslor! Det känns som att jag har så mycket att säga och förtälja att jag just därför inte skriver ett jävla skit.

Förutom:

Allting som jag vill kan jag göra!
Allting som jag vill kan jag göra!

När flytet é i luften
då é lyckan varje da´

Om man é positiv som fan
så går allting bra!!!



(Alltid lika jävla aktuellt... Såväl 2005 som 2007.)

Har på sistone registrerat mig på Facebook, som alla andra. Nu saknas bara ett MySpace- och ett nytt Lunarkonto, så är jag den typiskt dekadenta tonåringen.

Det är torsdag och logiskt nog fredag imorgon.
Har vart en trevlig vecka; idag har jag varit mer utvilad än på länge och jag har varit en helt annan människa än jag brukar! Pigg och kry, positiv och glad har jag glidit igenom skolans korridorer utan rossel i halsen och svarta ringar under ögonen. I skolan har vi förärats med lektioner ledda av kompetente och trevlige Dimitri på b.l.a Kör och Interpretation. Vi sjunger Beatles-låtar just nu, undertecknad tjuter och skriker "Lady Madonna". Det är en rätt cool låt så jag njuter riktigt av att framföra den.

Om det är något som inte är en bristvara i skolan så är det att göra egna framträdanden inför klassen, både vad gäller sång, teater och tal. Om jag tidigare var lite nervös inför dylika situationer så har detta nu nästan helt suddats ut -- känner mig nästan alltid bekväm och man börjar vänja sig. Faktum är att jag nästan längtar efter nästa gång jag får stå ensam inför en grupp människor. Jag får en sådan kick av det... jag älskar uppmärksamhet. Älskar makt.

I helgen, på lördag, stundar förmodligen ett besök till Örebro för att hälsa på mor samt hämta lite grejer jag glömt kvar hos Jenny.
I övrigt gissar jag på att det blir en del öl i helgen, men det är bara min gissning.

Igår var det lördag vilket resulterade i alkoholintag för oss alla. Lyckades besöka tre ställen på söder, inkl ett gröne jägaren-besök där öl hann inmundigas och karaoke sjungas.

Gjorde succé med Vacker utan Spackel, som fan.

S-s-satans jävla punkarsvin
En dum gammal ligist
Ju mer du super, ju mer du dricker
Alkoholist, javisst

Jajamänsan!

Har haft en rätt soft vecka, mycket bokläsande och softande på olika barer, caféer och restauranger. Efter sista lektionen idag med Kitte påannonserade jag lite spontant för henne när vi gick nerför trapporna mot Cafeterian att jag läser Marilyn Mansons bok. Hon sa att det lät intressant eftersom han är en unik speciell person. Hon menade att man efter en sådan bok förmodligen slås av hur normal man själv egentligen är.
- Hehe, ja, sa jag. Eller så är det tvärtom, att man känner igen sig och kommer närmre sitt inre jag, sa jag och smajlade. Hon skrattade, och såg sedan bekymrad ut. Drog till Cafeterian där snubben som jobbar där frågade om jag gillar min bok. Jag sa att jag gillar den mycket varefter han berättar att han själv läst den på engelska. Han påstod att mycket av det var ljug, och det är förmodligen mycket möjligt att han överdimensionerat en del saker men det är ju hans åsikter och synsätt som är intressant. Jag hade också ljugit som fan om jag hade varit han.

Hade mitt tillvals-ämne idag, första lektionen av Sångimprovisation. Vi fick improivsera massa jazz och blues som om vi vore instrument. Mycket penta-skala faktiskt, som gitarrsolon bygger mycket på. Vi är rätt få i gruppen, jag och 6-7 till. Bara brudar, förstås.

Brudar, ja. Det dryper av dem på Kulturama. Och ofta är faktiskt attityden riktigt trevlig, man kan prata med folk bara för att man går på samma skola även om man inte talats vid tidigare. Det är soft, även om jag för tidpunkten föredrar bokens sällskap före av klasskamraterna. Det låter som att jag är totalt asocial, men det är fel. Jag är jättesocial, i vanliga fall.



Det är minst sagt fredag idag.
Två och en halv dags ledighet stundar. Det känns gött, önskar Jon en mycket lyckad och trevlig kväll ikväll -- själv ska jag chilla ner på något halvrisigt söderhak i goda vänners lag.

Det har jag sett fram emot.

Skola.
Jag går sannerligen i skolan. Jag var i skolan idag, föga förvånande då jag har schemalagda skoldagar fem dagar av sju, mellan typ 10 och 18. Det var segt, men utvecklande och stimulerande på sitt sätt. Jag vet inte vad som vart mest stimulerande, det faktum att jag läser min bok så fort jag får chans eller att jag lär mig nya saker på lektionerna. Eller åtminstone gör nya saker. Jag tycker det är ganska trevligt, mitt liv ser ut nästan exakt så som jag förväntade mig när jag lämnade byn för stan. Och ni vet ingenting.

Hatar den här bloggen ibland. Daniel höll med, han tyckte den sög. Och jag förstår honom. Jag skriver bara en massa ytligt trams, inte alls så djuplodande och intelligent som jag brukar. Men ni måste förstå mig. Jag måste anpassa mig efter den stora massan. Vem vet vem som läser denna blogg? Jag vet knappt själv, förutom de som vågar kommentera inläggen.

Nåväl, det har vart en lång djävla dag och till imorgon måste jag komma på något att hålla ett tal om i typ tre minuter. Tror jag ska prata om mitt intryck och relation till staden jag bor i, Stockholm. Det är alltid ett hett ämne. Innan det ska jag dock inmundiga riktigt god mat! Jaa!

Och i helgen ska jag fanimej införskaffa mig ett par nya jeans. Det håller.

En lång och härlig helg har avverkats, sannerligen vad som behövdes efter en lång och intensiv vecka i skolan. Bombastiska mängder öl konsumerades i torsdags vilket desto värre ledde till vomering på hemvägen, men jag klarade mig ganska bra ändå. Som Jon redan skrivit på sin blogg var jag i högform.

Fredagen och lördagen blev helt alkoholfria bortsett några 3.5:or här och där samt ett misslyckat köp av någon jävla påskbrygd. Mörk öl suger fett.

Gårdagen dock resulterade i ett tämligen oväntat besök på Gröne Jägaren för att svalka av sig lite. Det var nice, vi köpte wok och åkte hem.

Jag känner att min blogg tenderar att bli lite väl alkohol-centrerad och efter alkis-diskussionerna bland kommentarerna kan jag känna att jag kanske ibland inmundigar någon öl för mycket ibland. Men det har varit mycket värre, så det går åt rätt håll! Dessutom går jag i skolan, så jag förtjänar viss medicinering med jämna mellanrum.


Har under dagen börjat läsa min bok ordentligt. Satt på en håltimme nere i cafeterian och lät Marilyn Mansons ord suga tag i mig, virvla runt och fylla mig med glädje. Det är en mycket intressant bok och ett riktigt mästerverk enl mig, "den långa vägen ur helvetet" som den heter i den svenska översättningen. Kommer se fram emot håltimmarna nu, som annars är en riktig pest.

Har för övrigt tagit kort idag i skolan idag. Såg förjävlig ut men det gör mig inte så mycket. De andra såg så mycket värre ut.

Har bränt oerhörda summor i helgen -- var ute och gjorde stan i lördags eller när det var. Köpte en tröja, hårspray, blonda slingor (som nu är isatta) och en otroligt futuristisk och luxuös rakhyvel med tillhörande batteri.



Och nu...
Mat.

Tillåt mig först och främst att beklaga min minst sagt oregelbundna aktivitet på min blogg sista dagarna, beklagar det lidande det åsamkat mina kära läsare.

Då det imorgon är studiedag och jag således är ledig är det väl knappast någon oväntad reaktion att jag känner mig torr i strupen. Långhelg, ledig fredag, lördag och söndag. Weeha! Detta ska sannerligen firas. Finns det något skönare än öl på Söder, och då tänker jag främst på Gröna Jägaren. Ett av de bättre öl-ställena i Sthlm.

Nu känner jag mig ganska sliten och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Mina studier på Kulturama fortskrider obevekligen och det är faktiskt jävligt roligt. Får en sån kick av att sjunga inför andra människor och även om de flesta andra brudarna i min klass ligger way over my skill så är det ändå roligt. Bäst idag var ju utan tvekan Maln när hon framförde Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind. Jag blev totalt blown away; sån innerlighet, sån närhet, sån äkthet! Det kändes helt genuint genom hela låten och inte alls sådär falskt och konstlat som det brukar låta när folk försöker förmedla någonting.

Och.. ja. Idag har vi haft jävligt mycket hål och jag har vart rätt trött och seg. Sitter hemma och sjunger och spelar lite. Ikväll vankas det öl i goda vänners lag vilket man kan se fram emot nu när man går i skolan.

Trevlig helg!

Igår var det inspark på Kulturama mellan 18-22 och jag dök upp framåt sju-tiden. Det bjöds på underhållning i form av sång och musik, öl såldes till fördelaktigt pris. Ölen kom först i ett plastglas, för att sedan serveras rakt av i en Sofiero-burk. Haha, rätt lustigt faktiskt.
Konserten var fantastisk som väntat, även om jag ibland tyckte att sångarna och musikerna var mycket bättre än sitt material. Höjdpunkten var ju när "I still haven't found what I'm looking for" framfördes, förde tankarna tillbaka till när Erik Segerstedt drog den på Idol. Allting var i övrigt oerhört tonsäkert och snyggt, föga förvånande förvisso då det är Kulturamaelever vi talar om, men jag blev ändå positivt överraskad av energin och allting.

Jag blev rätt packad efter ett tag, och begav mig framåt 23 hemåt. Var trevlig stämning annars och diverse konversationer åtnjöts med Kulturamaelever från olika läger.

Idag är det lördag, och Jon befinner sig dessvärre i Fagersta. Jag har ett svagt men bestämt minne av att Jens ringde igår när jag var på insparken. Det pratades om fotboll idag, det är någon slags match tydligen. Jag har ingen aning, men fotboll är ju rätt skoj att kolla på faktiskt.

Idag är det lördag, och jag vaknade tidigt idag igen. Hade väl sina orsaker iofs, men nu ska jag sticka ner till ICA och köpa lite frukost. Får förresten mina CSN-pengar på måndag, 31 000 rätt in på kontot. Ska bli gött.

O jag älskar dig Betty
nu när jag lämnar Livet i toys

Ännu en dag på Kulturama avverkad, nämligen dag tre. Har vart en hel del sång och musik, tyvärr också en hel del dötid också vilket förvaltats på lite olika sätt. Jag och Herman lånade ett övningsrum och sjöng och lirade lite piano och gitarr. Hade också under dagen ett nytt ämne som heter "Tal", som var lite skoj. Där kommer det bli mycket prata inför grupp och bli av med massa nerver. Till nästa vecka ska vi stå och prata i högst 3 minuter, om vad vi vill. Måste komma på något att prata om..

Imorgon är det en riktigt jävla lång dag, torsdag. Börjar 0845 och slutar 1915. Mycket interpretation och ensemblesång på schemat.

Man är rätt slut efter skolan faktiskt, på många sätt. Och det är lustigt det där -- fast alla lektioner bara behandlar ämnen man gillar, så sitter man ändå och trånar och längtar efter att lektionen ska ta slut... och att dagen till slut ska vara och man får åka hem. Det är någonting nödtvunget över det där med skola -- man vet att man måste dit, man måste vara på lektionen, måste koncentrera sig... någon slags mekanik inom mig skriker att jag inte vill. Trots att jag ju egentligen vill, och ofta njuter av det vi gör på lektionerna.

Igår gästades jag av en mycket angenäm ung och talangfull herre vid namn Nille. Vi satt hos mig och jammade lite och kollade på Idol. Jag blev som väntat helt blåst av stolen av hans gitarrspel tillika sång och kände mig rent förärad och smickrad av hans besök och vilja att lira tillsammans. Vi syns snart igen, mannen!

I övrigt rullar väl allting på. Har väl på sista tiden slagits av en känsla att jag inte passar in riktigt och att jag kanske inte alltid av alla är världens mest omtyckta människa. Det låter jätteledsamt, men ibland blir jag bara så oerhört trött på människor. Trött på hur de alla på något sätt är av samma skrot och korn. Hur många gånger har man inte fått ta skit från människor som till en början vart trevliga och sedan helt plötsligt gör en totalvändning och ignorerar en? Jag är så trött på det, och jag tänker sluta anstränga mig för att folk ska tycka om mig. Jag är inte här för att få vänner för det har jag redan - och sådana vänner växer fan inte på träd. All jävla cred till er, ni vet vilka ni är. Jag älskar er och det är er jag lever för -- resten förtjänar inte ens att nämnas.

På återseende.

Jag är helt säker på att någon sa imorse "idag börjar ditt liv". Och det är precis vad som hänt! Mitt liv började idag: förkroppsligad av en schemalagd skoldag på Kulturama. Hade först "brukspiano" vilket var roligare än vad jag hade väntat mig. Just nu försigår en elitistisk uppdelning i bättre och sämre grupper, allt beoende på sina färdigheter. Ljudet i dom där pianona är helt fantastiskt, det var riktigt skönt att få spela lite piano igen då tillfälle inte direkt funnits de senaste månaderna. Mängder av minnen och tankar kom tillbaka under den tid jag hann sitta och inspirera mig själv.

Sedan var det Röstteknik med en av de som satt i juryn på antagningsprovet i våras. Mycket konstruktiv och lärorik lektion faktiskt, med fokus på andning idag. Lektionen fick mig att inse både det ena och det andra om vikten av att vara avslappnad när man sjunger. Mycket trevlig lektion!

Lämnade även in min studieförsäkran till Kulturama idag och blev lite smått chockad när jag fick beskedet att det från idag brukar ta ungefär en VECKA innan CSN betalar ut pengarna. Här har jag vart pank i flera veckor samtidigt som hyran och ett gäng andra räkningar ligger obetalda, och så måste jag vänta ännu mer. Riktigt segt!

Lyckligtvis verkar det som att jag inte har missat särskilt mycket under den tiden jag var sjuk (jag betraktar mig som relativt frisk nu även om vissa i skolan tyckte jag verkade sjuk än -- fan, de skulle sett mig för en vecka sen då!) och nu när skolan har börjat på riktigt känns det som att jag redan tagit ikapp allt. Det enda jag behöver göra är väl i stort sett att fotografera mig i skolan. Sedan måste jag skaffa mig en musikalisk reportoar i form av en massa papper med noter och text på. Gud så tråkigt det är att se sådana papper, men ack så viktiga de är.


Nu ska jag ta det jävligt lugn ett tag och varva ner och sedan gå upp imorrn igen.. har massa spännande ämnen imorgon!

Nu, sisådär 8-9 dagar efter mitt insjuknande, har febern till sist släppt och jag börjar känna mig friskare och piggare. En otrolig befrielse! Nu ska jag aldrig mer vara sjuk, nu ska jag hålla andan när jag går förbi människor på stan som ser lite hängiga ut. Jag hostar fortfarande som fan, är förkyld och allmänt jävlig men igår var jag så pass frisk att jag kunde ta mig en öl med Jon, trots att ölen inte direkt hade någon len inverkan på hostan.

Det känns helt åt helvete att ha vart sjuk fyra dagar av fem första veckan i skolan. Jag vill knappt tänka på vad jag kan ha missat, men nu tänker jag framåt. Fick reda på av en klasskompis att jag börjar tio imorgon med brukspiano, så beger mig mot skolan då. Hoppas att jag kan ta igen det bra och inte hamnar allt för utanför allting.

Men nu börjar det på riktigt -- från och med imorgon är det inte längre någon introduktionsvecka utan nu börjar lektionerna. Hoppas jag kommer inte i allt snabbt, det sista jag vill just nu är att känna att jag inte hör hemma någonstans. Jag känner mig dock ganska säker på att allt kommer gå bra och jag kommer trivas. Jag trivs redan nu underbart bra i Stockholm och skulle aldrig kunna tänka mig att flytta.


När flytet é i luften
då e lyckan varje dag

Om man é positiv som fan så går allting bra!

Noterade att min vapendragare Jon testat sig på vuxenpoäng.com för att se hur gamla de EGENTLIGEN är!

Här är mina resultat:

"Din vuxenpoäng är: 5.5.

Din ålder borde vara 12.3 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse"

Jag antar att jag inte var den enda som fick  mig ett gott skratt. Jag svarade ju fan bara så ärligt som möjligt.