Minnen från en svunnen tid

Fyra dagar kvar till jul och anledningarna att fira är många. Förra veckan var jag och gjorde ett HIV-test på ungdomsmottagningen i Solna och idag var jag där för att få provsvar. Det var negativt! Därmed är all min ångest och oro över detta äntligen ur världen en gång för alla. Därutöver är jag nu ledig från skolan fram till 7:e januari. Jag åker hem till gamla Örebro på lördag, osagt hur länge jag stannar än så länge. Beroende på hur timmarna där fortskrider kan jag vara ifrån apträsket redan dagen efter julafton.

Igår smygstartade som bekant jag och Melanie och inmundigade ett par kalla pilsner. De satt fint och i takt med att promillehalten steg ökade lusten att riva av någon klassisk dänga på något ruttet karaoke-hak. Vi hamnade till slut, efter en snabbvisit på Gröne som var fullsmäckat med folk, på Kickis' som dagen till ära inte hade något inträde överhuvudtaget och dessutom förfogade över karaoke-utrustning. Jag framförde Yeah Yeah (Wow Wow) som jag redan på tuben bestämde mig för att köra. Det blev som väntat utomordentlig publikframgång och jag kände mig som den popstjärna jag sannerligen är.
Öl inmundigades hur som helst även där och Melanie drog hem storvinsten på Jack Vegas då hon dubblade en vinst på 20 kronor till 40. Även gammeltanten från Gröne (där det för övrigt var stor årsfinal på Karaoken denna kväll) uppenbarade sig på Kickis och släppte loss lite.


Kicki´s, stället för hela familjen. Nu kommer Melanie protestera och fråga om jag verkligen menar det. Det gör jag inte.

I afton har jag och Melanie bjudit hem ingen mindre än rättskaffens karl; Jon. Vi kommer att i mitt kök bjuda på en grandios kväll med allt från brakmiddag, öl och tilltugg till sällskap och gemytlig stämning. Jag kommer att återkomma i detta bestyr i ett senare inpass.