Debilitet hos gamla galenpannor
Nu är inte nämnda person sanktionerad att läsa min blogg, men eftersom hon skriver de mest stolliga saker om mig, vore jag dum om jag inte åtminstone internt kommenterade det.
"Lilla människa. Jag vet inte vad det är du gör. Jag hoppas du försöker finna dig själv någonstans i ditt eget kaos men tyvärr tror jag inte att det är det", kungör hon självbelåtet på sin blogg, och jag har svårt att hålla mig för skratt. Liten människa? "Mitt eget kaos"? Hon slänger sig verkligen med fraser som om hon hade en aning om hur saker och ting ligger till! Hela texten är dock totalt verklighetsfrånvänd och vettlös, i klassisk Sanna-anda. För korten på bordet -- jag kanske inte mår bäst av alla människor på hela jorden men jag befinner mig inte i kaos, och skulle man definiera min nuvarande livssituation som sådan så beror det inte på dig.
"Jag tror du gör allt för att förtränga mig, förtränga hur ont jag gör. Förtränga vad det är du egentligen gjort mig. Jag hoppas för din egen framtid att du själv förstår vad du gjort mot andra människor. Jag hoppas att du förstår vad du gjort mig."
Vad JAG gjort dig? Jag har inte gjort dig ett dugg. Du sade helt plötsligt upp vår vänskap i somras, trots att det lilla sms som du misstolkade inte ens hade med dig att göra. Så vad har jag gjort mig skyldig till? Att bli förbannad när du plötsligt hör av dig som gubben-i-lådan och tror att allt ska bli bra? Du trodde verkligen att jag skulle bli glad över att du hör av dig, och komma krypandes till dig? Hur fan kan få ihop det?!
Jag har inte gjort dig någonting, och jag har inte gjort någon annan någonting heller. Däremot har jag blivit utsatt för upprepade själsliga förbrytelser och övergrepp och har därför valt att inte längre ha kontakt med vissa människor. Jag vet att du har svårt att acceptera och förstå det eftersom du är i behov av andra egocentriska, tråkiga, inrutade, gapiga idioter men jag har för länge sedan lämnat det primitiva osäkra ap-stadiet. Jag står över allt det där sedan länge och behöver ingen annan än mig själv.
Om Du tycker att jag gjort dig något, kanske du skulle tänkt en extra gång innan du blockade mig från all kontakt som om jag vore en trasdocka, vilken som helst. Det om något var kränkande -- att bli behandlad så respektlöst.
Pamfletten fortsätter i samma osammanhängande, förvirrade anda:
"Du flyr, från dig. För du hatar dig, du hatar åsynen av dig själv samtidigt som du älskar dig. Du älskar att hata dig och du hatar att älska dig. Och det är det som är felet med dig, du tillhör idévärlden som liksom den gamla filosofen Platon. Du är oföränderlig, det är inte jag. Jag är sinnevärlden, jag är på riktigt. Det är patetiskt att blocka bloggen. För jag vet, jag vet. Att du är rädd för att jag ska få det bekräftat, det jag redan vet. Jag var den som höll dig samman. Och du dödade mig."
Som synes är detta bara dumheter tagit från ingenstans, förmodligen sprunget ur djup ångest och saknad. Jag behöver inte dig, jag har aldrig behövt dig -- du är den som hela tiden sett mig som en krycka att stötta dig emot. Till skillnad från dig har jag lärt mig att klara mig utan människor; jag har lärt mig att det inte går att lita på dem och jag har vant mig vid det. Jag utvecklar inget destruktivt beroende för någon -- I'm trough with it, jag är känslomässigt nollställd inför det sociala skådespelet och jag bryr mig inte längre. Folk har utnyttjat mig färdigt men du kommer, precis som de andra imbecillerna, aldrig att lära dig av dina misstag.
Jag vann, vinner och jag kommer att vara allas segerherre även i framtiden -- så sant som det är skrivet. Jag kommer aldrig att ge efter, jag kommer aldrig krypa till dig. Det är du själv som försatt dig i denna situation och du har bara dig själv att skylla -- jag har ingenting att känna ånger eller ångest över.
I stand up - you fall - BANG!
halvgud
"Lilla människa. Jag vet inte vad det är du gör. Jag hoppas du försöker finna dig själv någonstans i ditt eget kaos men tyvärr tror jag inte att det är det", kungör hon självbelåtet på sin blogg, och jag har svårt att hålla mig för skratt. Liten människa? "Mitt eget kaos"? Hon slänger sig verkligen med fraser som om hon hade en aning om hur saker och ting ligger till! Hela texten är dock totalt verklighetsfrånvänd och vettlös, i klassisk Sanna-anda. För korten på bordet -- jag kanske inte mår bäst av alla människor på hela jorden men jag befinner mig inte i kaos, och skulle man definiera min nuvarande livssituation som sådan så beror det inte på dig.
"Jag tror du gör allt för att förtränga mig, förtränga hur ont jag gör. Förtränga vad det är du egentligen gjort mig. Jag hoppas för din egen framtid att du själv förstår vad du gjort mot andra människor. Jag hoppas att du förstår vad du gjort mig."
Vad JAG gjort dig? Jag har inte gjort dig ett dugg. Du sade helt plötsligt upp vår vänskap i somras, trots att det lilla sms som du misstolkade inte ens hade med dig att göra. Så vad har jag gjort mig skyldig till? Att bli förbannad när du plötsligt hör av dig som gubben-i-lådan och tror att allt ska bli bra? Du trodde verkligen att jag skulle bli glad över att du hör av dig, och komma krypandes till dig? Hur fan kan få ihop det?!
Jag har inte gjort dig någonting, och jag har inte gjort någon annan någonting heller. Däremot har jag blivit utsatt för upprepade själsliga förbrytelser och övergrepp och har därför valt att inte längre ha kontakt med vissa människor. Jag vet att du har svårt att acceptera och förstå det eftersom du är i behov av andra egocentriska, tråkiga, inrutade, gapiga idioter men jag har för länge sedan lämnat det primitiva osäkra ap-stadiet. Jag står över allt det där sedan länge och behöver ingen annan än mig själv.
Om Du tycker att jag gjort dig något, kanske du skulle tänkt en extra gång innan du blockade mig från all kontakt som om jag vore en trasdocka, vilken som helst. Det om något var kränkande -- att bli behandlad så respektlöst.
Pamfletten fortsätter i samma osammanhängande, förvirrade anda:
"Du flyr, från dig. För du hatar dig, du hatar åsynen av dig själv samtidigt som du älskar dig. Du älskar att hata dig och du hatar att älska dig. Och det är det som är felet med dig, du tillhör idévärlden som liksom den gamla filosofen Platon. Du är oföränderlig, det är inte jag. Jag är sinnevärlden, jag är på riktigt. Det är patetiskt att blocka bloggen. För jag vet, jag vet. Att du är rädd för att jag ska få det bekräftat, det jag redan vet. Jag var den som höll dig samman. Och du dödade mig."
Som synes är detta bara dumheter tagit från ingenstans, förmodligen sprunget ur djup ångest och saknad. Jag behöver inte dig, jag har aldrig behövt dig -- du är den som hela tiden sett mig som en krycka att stötta dig emot. Till skillnad från dig har jag lärt mig att klara mig utan människor; jag har lärt mig att det inte går att lita på dem och jag har vant mig vid det. Jag utvecklar inget destruktivt beroende för någon -- I'm trough with it, jag är känslomässigt nollställd inför det sociala skådespelet och jag bryr mig inte längre. Folk har utnyttjat mig färdigt men du kommer, precis som de andra imbecillerna, aldrig att lära dig av dina misstag.
Jag vann, vinner och jag kommer att vara allas segerherre även i framtiden -- så sant som det är skrivet. Jag kommer aldrig att ge efter, jag kommer aldrig krypa till dig. Det är du själv som försatt dig i denna situation och du har bara dig själv att skylla -- jag har ingenting att känna ånger eller ångest över.
I stand up - you fall - BANG!
halvgud
Kommentarer
Trackback
