Minnen från en svunnen tid

Nu, sisådär 8-9 dagar efter mitt insjuknande, har febern till sist släppt och jag börjar känna mig friskare och piggare. En otrolig befrielse! Nu ska jag aldrig mer vara sjuk, nu ska jag hålla andan när jag går förbi människor på stan som ser lite hängiga ut. Jag hostar fortfarande som fan, är förkyld och allmänt jävlig men igår var jag så pass frisk att jag kunde ta mig en öl med Jon, trots att ölen inte direkt hade någon len inverkan på hostan.

Det känns helt åt helvete att ha vart sjuk fyra dagar av fem första veckan i skolan. Jag vill knappt tänka på vad jag kan ha missat, men nu tänker jag framåt. Fick reda på av en klasskompis att jag börjar tio imorgon med brukspiano, så beger mig mot skolan då. Hoppas att jag kan ta igen det bra och inte hamnar allt för utanför allting.

Men nu börjar det på riktigt -- från och med imorgon är det inte längre någon introduktionsvecka utan nu börjar lektionerna. Hoppas jag kommer inte i allt snabbt, det sista jag vill just nu är att känna att jag inte hör hemma någonstans. Jag känner mig dock ganska säker på att allt kommer gå bra och jag kommer trivas. Jag trivs redan nu underbart bra i Stockholm och skulle aldrig kunna tänka mig att flytta.


När flytet é i luften
då e lyckan varje dag

Om man é positiv som fan så går allting bra!