Minnen från en svunnen tid

Det slog mig nyss, en liten portion ågren gjorde inträde för alla missade bloggar sedan jag raderade mitt Lunarstorm-konto. Alla dessa eviga mästerverk. Alla dikter och poetiska mästerverk, alla berättelser, tankar och funderingar - ja, jag hade ett helt liv på mitt Lunarkonto och nu har jag raderat alltet.
Fast vad är det jag egentligen jag raderat? Jo, min historia. Helt plötsligt känns det helt okej att det inte finns längre - jag förlikas med Örebrotiden liksom jag förlikades med hundskiten som fastnade under skon under min vandring mot sinnesfriden.

Och med ännu större rätt raderades alltet ty jag är en annan människa nu. Jag är större, starkare, oantastlig. Hundra gånger mer kreativ och tusen gånger mer inspirerad. Jag behöver inte det där längre, det finns ingen korrelering mellan dåtid och dagens läge.

Föga förvånande har mängder av nya människor den sista månaden tillkommit i mitt liv. Eller rättare sagt -- en hel drös av nya människor har totalt ersatt det gamla. Det gamla finns inte längre, det är utsuddat och totalt slaget sönder och samman. Örebro dog, till förmån för Stockholm. Jag flydde byn, för stan. Och jag begriper inte för mitt liv varför jag inte gjorde detta tidigare. Snacka om att slösa bort sin tid och sitt liv! Jag antar att jag är som jag alltid varit. Feg och betänksam.


Precis som väntat, förändrade sig allting.

Och faktum är att jag ännu inte riktigt kan förstå det. Det känns som någon slags psykotisk lång dröm där jag snart kommer vakna upp i sovrummet på Hjalmar bergmans väg på eftermiddagen, slentrianmässigt gå upp och kolla posten, göra frukost och glo på TV...
Men det är ingen dröm! Det är min underbara verklighet.

För jag trivs verkligen i Stockholm. Det måste vara världens vackraste stad.
Och just de människor som jag hoppades på att få dela mitt liv med, tillhör nu mitt livs kärntrupp.

Dessutom får jag gå på världens bästa skola, Kulturama. Det är verkligen en utbildning värt pengarna och för er som funderar på att utbilda er inom något estetiskt yrke kan jag varmt rekommendera er att söka! Lärarna är fantastiska, möjligheterna enorma och människorna i övrigt, i de flesta fall jävligt vänliga och trevliga.


Jag hade en bild av hur allting skulle bli, som jag fick i samma stund som jag fick beskedet att jag kommit in på utbildningen. Det har besannats och förärats och förgyllts med guldramar och serpentiner: jag älskar mitt liv! Jag älskar att ha något att göra, att vara upptagen; att komma hem efter en hård och arbetsam men oh så lärorik och sund dag i skolan, totalt stekt. Att däcka i sängen tidigt på kvällen och sedan vakna upp, redo för nya tag! Jag älskar att på fredagskvällen (typ nu) ta ett gäng öl för att belöna sig själv och ha kul. Visserligen har man i stort sett kul hela tiden i skolan, men just för att det är SKOLA och "obligatoriskt" så... Ja, ni som känner mig vet att jag är allergisk mot allt som är nödtvunget och inte minst skolan som jag hatat hela mitt liv. Men detta är självvalt, då är det en annan sak... jag har bara lite svårt att lägga vikten vid det.

Imorgon åker jag in till Örebro för att styra upp diverse grejer. På söndag bär det av till Nille för umgänge, musik-kreerande etc. Jag ska insupa känslan av de otaliga gitarrerna, och studion, där hits efter hits spelas in dagligen.

Varför då så frispråkig denna afton?
Jo, det är fredag, jag är inne på min tredje öl och jag sitter underbart nog ensam i min studentlya och lyssnar på Varning på Stan. Kan man ha det bättre? Inte konstigt att man är lycklig när allting går ens väg.

Och ja, här sitter man på fredagen av fylld av känslor! Det känns som att jag har så mycket att säga och förtälja att jag just därför inte skriver ett jävla skit.

Förutom:

Allting som jag vill kan jag göra!
Allting som jag vill kan jag göra!

När flytet é i luften
då é lyckan varje da´

Om man é positiv som fan
så går allting bra!!!



(Alltid lika jävla aktuellt... Såväl 2005 som 2007.)