Minnen från en svunnen tid

Lite svårt att greppa.
Men nu är hela skiten på väg att faktiskt ta slut. Känslorna inför alltet är så pass blandade att jag inte kan skilja på dem.
Den 20:e och 21:a kommer slutkonserten att hållas och därefter är det all over. Det känns helt sjukt.

Det vore en underdrift att säga att jag lärt mig något av det här. Jag har insett en hel del om mig själv och om livets brutalitet. Det finns så mycket attt säga om allt det här, men jag antar att det förhåller sig precis som en vän sa till mig; det gäller nu att bara förtränga känslorna och bli en Svensson.


Jag antar att det är så. Och på något sjukt sätt ser jag fram emot det.