Kulturama-barn
Natten till igår var hemsk. Somnade in utan problem vid 12, men vaknade vid 2-3 av att någon knackade i väggen. Det hela var fruktansvärt påfrestande och min önskan att somna in gjorde naturligtvis att vi var vakna till kl 6 och jag blev tvungen att stanna hemma från skolan. Jag mådde så fruktansvärt dåligt, hela gårdagen var så fucked up att jag bara ville gråta. Melanie hjälpte mig dock att städa upp här framåt kvällen och det kändes bättre - somnade in utan problem och sov gott hela natten till idag!
Det är just nu fullt fokus på konserten den 19:e. Det kommer bli ett stjärnnummer utan dess like - med allt som hör till. Med anledning av min ofrivilliga frånvaro från skolan igår har jag idag ägnat tid åt att ta igen det jag missat och stämt av en del grejer. Vi har idag efter kören 3 timmar Scenframställning/Teater att igen, så jag slutar inte förrän framåt halv nio ikväll. Sedan börjar jag tidigt imorgon igen med en heldag från 0845 till 1915. Det är hårt, men det är mest för att jag är ovvan. När allt kommer omkring är det inte alls mycket att göra och även om det är långa dagar och stundtals hårda pass är det inget som jag inte klarar av.
Det är bara nu, fram till maj. Sen är det slut. I mars kommer jag att söka till Yrkeslinjen samt Singer/songwriter. Beroende på vilken/vilka av linjerna jag kommer in på ska jag fundera mig fram till vad som kommer passa mig bäst. Det slår mig för övrigt att det var ett tag sen man satt en kväll och bara spelade gitarr och sjöng för sig själv och lät kreativiteten flöda. Jag saknar det. Tror det kommer bli mer av den varan framöver.
Hade en gemytlig diskussion med Jon - den riktiga workingclass-hero'n - under lunchen, om livets råhet och oberäknelighet. Det är fan förjävligt hur naiv och trångsynt man är, egentligen. Hur många gånger har man inte tänkt att "om jag bara får det, bara jag får göra det, bara det händer - DÅ kommer jag uppnå total lycka och sinnesfrid".
Det är bara lögn och desinformation.
Och det är den blåögde, godtrogna fan som talar till en. Som människa är man aldrig nöjd, that's it. Jon har lärt sig att lycka inte är något att sträva efter och istället jagar han tillfällig tillfredsställelse. It's an interesting point.
Jag antar att jag lärt mig en del sen sist.
Det är just nu fullt fokus på konserten den 19:e. Det kommer bli ett stjärnnummer utan dess like - med allt som hör till. Med anledning av min ofrivilliga frånvaro från skolan igår har jag idag ägnat tid åt att ta igen det jag missat och stämt av en del grejer. Vi har idag efter kören 3 timmar Scenframställning/Teater att igen, så jag slutar inte förrän framåt halv nio ikväll. Sedan börjar jag tidigt imorgon igen med en heldag från 0845 till 1915. Det är hårt, men det är mest för att jag är ovvan. När allt kommer omkring är det inte alls mycket att göra och även om det är långa dagar och stundtals hårda pass är det inget som jag inte klarar av.
Det är bara nu, fram till maj. Sen är det slut. I mars kommer jag att söka till Yrkeslinjen samt Singer/songwriter. Beroende på vilken/vilka av linjerna jag kommer in på ska jag fundera mig fram till vad som kommer passa mig bäst. Det slår mig för övrigt att det var ett tag sen man satt en kväll och bara spelade gitarr och sjöng för sig själv och lät kreativiteten flöda. Jag saknar det. Tror det kommer bli mer av den varan framöver.
Hade en gemytlig diskussion med Jon - den riktiga workingclass-hero'n - under lunchen, om livets råhet och oberäknelighet. Det är fan förjävligt hur naiv och trångsynt man är, egentligen. Hur många gånger har man inte tänkt att "om jag bara får det, bara jag får göra det, bara det händer - DÅ kommer jag uppnå total lycka och sinnesfrid".
Det är bara lögn och desinformation.
Och det är den blåögde, godtrogna fan som talar till en. Som människa är man aldrig nöjd, that's it. Jon har lärt sig att lycka inte är något att sträva efter och istället jagar han tillfällig tillfredsställelse. It's an interesting point.
Jag antar att jag lärt mig en del sen sist.
Kommentarer
Trackback
