Minnen från en svunnen tid

Man kan utan att överdriva hävda att detta har vart en helg utan motsvarighet. Och upprinnelsen till denna dunderhelg är inte desto mindre upphetsande att förtälja; ty Hedman anslöt redan på fredagskvällen helt oväntat i och med en taxikörning från Örebro till Stockholm. Vi hällde i oss öl, och efter det slaggade han hos mig varefter vi tillsammans, helt impulsivt, tillsammans begav oss mot Örebro i hans taxikurir-bil. Det kändes gött, och efter att jag snackat med morsan i telefon kunde jag lugnt slå rot på Köpmangatan där morsan och farsan försåg mig med mat, logi och ekonomiska bidrag.


Hedman hade parkerat sin tjänstebil på söder, farligt nära gatan som är uppkallad efter ingen annan än mig själv.

Inför kvällen fanns stora planer på att tacka ja till inbjudan till Robbans inflyttningsfest på öster. Naturligtvis dök jag upp, och tur var väl det för där hade flertalet gamla klasskamrater och polare redan slutit upp och satt för att inmundiga alkoholhaltiga drycker under ytterst gemytliga omständigheter. Legender såsom Grampa, Juliet, Dogge, Dolle, Jocke, Benke, Mange, Niklas med flera var närvarande och jag var inte sen att föra långrandiga konversationer med samtliga. Stämningen på festen var utan tvekan fullständigt fenomenal och det är sällan man känt sig så välkommen som i detta gamla fantastiska gäng.


Atmosfären var överväldigande positiv och jag kände mig som utvald av Gud som fick vara med på en sån lyckad tillställning.


Vattenpipa röktes och oräkneliga kära återseenden upplevdes under denna fantastiska afton!


Gemenskapen och stämningen var på topp ända in på småtimmarna.

När kvällen började röra sig framåt midnatt kände jag dock att det var dags att röra sig vidare. Jag begav mig i riktning mot staden igen, med navigatorn inställd på MM-baren. På vägen dit, på Stortorget utanför Mitt Andra Hem, möter jag ingen mindre än dunderlegenden tillika forna sambon och vapendragaren Jimmy! En mindre chock infinner sig naturligtvis, även om den förmodligen tedde sig kraftigare för honom än för mig (vad fan -- han hade ju inte ens en aning om att jag var i stan!). Det var ett kärt återseende, inget annat kan förtäljas efter alla dessa månader och allt detta liv som flugit förbi; alla dessa öl vi delat och livserfarenheter vi kamratligt gemensamt utnyttjat. Vi skiljdes som goda vänner igen, och vi tog varandras nummer.


Rök är roligt att ta på kort på, och de många bilderna på Jimmy och min återförening är för evigt fastetsade på min hornhinna.

Jag begav mig vidare, och hamnade på MM-baren, och det var fan inte igår. Väl där började jag bli tämligen packad och efter att jag lyckats tappa en öl i golvet, vunnit 50 spänn på jack vegas och blivit uppraggad av någon risig brud bestämde jag mig för att det fan var dags att dra vidare. Det var fascinerande hur många som faktiskt kände igen mig och ropade mitt namn trots att det var över ett halvår sedan jag var där sist.


Bilderna visar en random bild från MM-baren den kvällen, min färd mot BK och hur jag överöstes av nostalgi när jag såg den gamla 14-bussen, som jag åkt så många gånger. Även menyn på BK blev uppenbarligen förevigad.

Jag drog till BK, och satte mig bredvid de två brudar som stod närmast mig i kön. De var ena riktiga bittra gammeltanter som fått för lite kuk; den ena babblade om att hon är musikrecensent på Meny och jag frågade om hon kände Fredrik Polback. Det gjorde hon, och jag tänker än idag att hon måste undrat hur FAN jag vet vem det är. Men den som aldrig frågar, får aldrig veta. Och den som aldrig vågar, får aldrig leva (vilket iofs är en annan sak).

Jag gick hur som helst därifrån och vandrade hem för att sova. Vaknade morgonen därpå tämligen bakis men ändock utvilad och kände att denna söndag hade något extra att bjuda på. Mor bjöd på lax och ris till middag vilket var obeskrivligt välsmakande och efter det mötte jag upp gamla jobbarkompisen Nabbe vid Klaras och vi styrde kosan mot MM-baren. Det var helt folktomt där -- ölen var dock lika billig som alltid och vi lät det gula guldet väl smaka innan Hedman så småningom dök upp och kunde bistå oss med sitt glamörsa sällskap samt vissa ekonomiska bidrag innan lönen (och csn-lånet) trädde in på kontot kl 00. Tids nog strömmade det dock in lite mer folk men vi alla insåg att om vi verkligen ville partaja var det Björnstugan som gällde.


MM... innan allt började (och innan batteriet på kameran tog slut).

Och sannerligen, där var det folk. Som alltid, på en söndag. Blev bjuden på lite öl och min berusningsgrad började nå oanade höjder. Det hela slutade med att jag tappade bort ALLA jag från början var där med, och jag stod på dansgolvet och åtnjöt helt oacceptabla och barnförbjudna aktiviteter med någon slinka som Nabbe jobbat ihop med. Vid det här laget hade dock dessvärre mitt batteri på mobilen tagit slut och jag kunde inte längre föreviga dessa magiska stunder.

Efter sisådär 12-13 öl började jag bege mig hemåt, i min ensamhet. Ringde nabbe på vägen hem och pratade en massa strunt. Vi bestämde oss för att käka på Shanghai dagen efter (d v s idag), och fyfan vad gott det var. Buffé med tandoori kyckling, ris, currysås, ännu mer kyckling och obegränsad tillgång till läsk! Fy fan vad gott det var. Jag var dock så oerhört bakis och dessutom inte särskilt hungrig eftersom jag nyligen gått upp, så jag kunde inte njuta av det till fullo. Men det gjorde inget. Det var värt det i alla fall.

Har under helgen tack vare mamma anskaffat mig en del nya kläder vilket känns jävligt bra. Har även insett att jag inte kan pissa på Örebro hela mitt liv, istället har jag förlikats med tanken att det är hemstaden i mitt hjärta och jag älskar alla de människor som berikat mitt liv under den tid jag permanent vistades i staden. Jag har haft så sjukt kul.

Robban, Hedman, Nabbe, Nille - tack som fan!

Och ja, jag orkar inte rabbla upp alla de fantastiska människor som gjort min tillvaro i Örebro till ett minne att bära på en lång tid framöver. Det var iaf sjukt skönt, och ni kan räkna med att se mer av mig i framtiden.

Ikväll har jag för övrigt, efter att ha tagit tåget hem, suttit med Jon och fört diverse djupa diskussioner om ditten och datten, druckit Jack Daniels och spelat gitarr och sjungit (ja, jag har vart lite lullig när jag skrivit detta). Det var riktigt nice och jag kan inte nog understryka vikten av att ha en vän som Jon till sitt förfogande och vad det betyder för mig som person och min vistelse i Stockholm. Älskar dig!


Det ser värre ut än vad det var. JD + gura = kärlek.

Och angående kärleksförhållanden...
Ja, kanske var det vägen dit som var det roliga.