Minnen från en svunnen tid

Jajamän.
Imorgon har vi vår första konsert i form av en lunchkonsert på Kulturamas' scen. Många har uttryckt stor nervositet inför detta och jag har vart helt oförstående. Jag vet inte om det har med mina oräkneliga karaoke-framträdanden på sistone men detta känns verkligen inte mer farligt än ett sådant. Enda skillnaden är väl att publiken består av lite mer sakkunnigt folk och att man inte är onykter. Jag tycker bara det ska bli roligt och är inte nervös alls. Kanske kommer bli imorgon, men det är inget jag tänker på direkt.

Och efter imorgon är det allt en fredag som nalkas; en fredag som troligen blir rätt soft. På lördagen siktar jag dock in mig på alkoholförtäring till någon grad. Det ska bli gött.

Mitt liv är ytterst angenämt just nu, det kan jag säga utan att ljuga för mig själv som andra människor, och jag tänker inte låta någon förändra detta. Jag lever fritt precis där jag alltid velat vara -- i rikets hjärta, starkare och fastare inåt än någonsin förut. Alla förföljelser mot mig, alla smädelser och allt förtal kan inte längre göra mig något.

Det har börjat.